Smalspårsfrämjandets Forum

Daniel Bergqvist skrev: Har det någon betydelse vilken axel som motorn driver på?

Ja!

Framförallt om Du inte gör ett stelt chassi. Jag är inte någon expert men jag skulle föreslå drivning på någon hjulaxel. Jag rekommenderar SMJ-bok om Ekenholmsbanan. Där finns en bra kapitel om flexi-chassi. Det finns också en hel del att läsa på olika forum på nätet.

/Olof

Tack. Mycket intressant läsning i SMJ-boken. Och så hittade jag denna sida på nätet: The principles of model locomotive suspension

Mvh Daniel

Daniel Bergqvist skrev: Tack. Mycket intressant läsning i SMJ-boken. Och så hittade jag denna sida på nätet: The principles of model locomotive suspension

Mvh Daniel

Oj vilken sida, ger många bra ideér. Kan man verkligen ha nytta av till kommande byggen.

VH

/Johan

Jag har länga kikat på Np, Gp poch andra större lok i 0n3x (0n3x = valfri spårvidd för 3-fota modell i nollam ,ingen ny standard... ). Jag har SMJs skrifter, även uppfinnarens bok om Flexchas och några till även ett deltagande i nåogn e-postgrupp...

Enligt det jag kom fram till där var att störra modeller 2-8-0, eller 2-6-2 som Tp är, inte alltid ger rätt värde om man gör dom fullständigt balanserade. I Tp ska man ju dra in löphjulen också om man ska ha en satn balanserad konstruktion...

För en 2-8-0 blev jag rekommenderad att sikta mot en "Springy beam" konstruktion.

Tp kan ju behandlas som en 0-6-0 också, då sätter man fjädrar på löphjulen och gör en fast axel på loket (bakre?) och en vagga till de två axlar som ligger i par. Det skulle nog vara rätt OK och jag skulle nog börja med det och se om det bnlev gott nog innan jag gav mig på något större.

Som jag sa, jag har kikat en del på de större loken och där ingår Tp... Ovan är så jag tänkte börjat, om det är rätt eller inte skulle den empiriska forskningen fått utvisa...

Hälsar,
Anders Ö

Jag har inte hunnit läsa igenom dokumentet jag länkar till ovan än, men skulle det vara ett alternativ att inte ha någon större belastning på löphjulen och sätta de två främre drivhjulen i en vagga? Och att bakre drivhjulet sitter fast i ramen. Då får man en betydligt enklare konstruktion.

Alternativet som jag skissar på är att ha en vagga för främre löpboggie + (vagga för främre två drivhjul), samt en vagga för bakre drivhjul och löpboggie. Samt motorn drivande på bakre drivhjul, och motorn och växellåda som en del i vaggan (SMJ-boken berättar mer det).

Mvh Daniel

En kompis byggde ett S-lok (1-C-1) i nollan lite på det vis Du först beskriver. Han fick problem med att löpaxlarna lätt spårade ur, framför allt i växlar. Så de är rätt viktigt att de hålls på plats med lite tryck. Därmed inte sagt att man måste ha en vagga. Fjädrar fungerar också.

En fördel med ett lok som Tp jämfört med ånglok är att man har mer frihet att placera motorn som man vill eftersom man inte behöver fri sikt under någon panna. Jag skulle funderat på om drivningen till alla axlar måste ske med koppelstången. En rem eller kedja kan kanske minska behovet av precision.

Teoretiserar

Olof

men skulle det vara ett alternativ att inte ha någon större belastning på löphjulen och sätta de två främre drivhjulen i en vagga? Och att bakre drivhjulet sitter fast i ramen. Då får man en betydligt enklare konstruktion.

Det var precis så jag menade! Men löphjulen bör inte vara utan belastning, en centrerande fjäder som också lägger ett visst tryck neråt är nog ett måste. Mina egna funderingar på samma ämne gav att detta var ett bra upplägg för ett första försök, börja enkelt och sen se vad som händer.

Lycka till och kör hårt Daniel! Följer med spänning!

Hälsar,
Anders Ö

De absolut bästa driven, ur min erfarenhet, är de som min Bulgariske vän tagit fram:
- Han har alltid kuggdrivning på alla drivhjul => koppelstängerna är bara kosmetiska och kräver därmed lägre precision
- På tre eller fler axlar låter han mittenhjul(en) vara någon tiondel mindre. I praktiken är det alltså tvåaxliga lok.
- På tre eller fler axlar låter han mittenhjul(en) vara antingen sidoförskjutbara eller flänslösa.

Angående Tp vore min rekomendation:
- Kuggdrivning på alla drivhjul och blindaxel
- Mittenhjul flänslöst (och eventuellt lite bredare) för att klara tvära kurvor. På ett ytterramat lok syns detta inte så mycket.
- Fjädrande löphjul (pianotråd eller vänlig fäder, båda funkar och är ganska lätta att få till)

För huvudämnet, 3D printning, så är min sammanfattning/slutsats att tekniken går att använda för släta ytor som kan ytbehandlas, men för detaljer fattas det fortfarande litegrann, men inte mycket, innan kvaliten blir tillräckligt bra för en "high-end" modell.

Bifogar ett par bilder till från vårat tyska grannforum. Dels Ns2 modellen i färdigt skick, dels en Jung maskin i Ultra-Frosted materialet:

Någonstans i detbatten känner jag att man missar en sak... Varför göra ena eller andra...?

Etsning och 3D-printning, varje teknik har sin egen styrka och det man kanske borde börja kika på vore att låta respektive teknik göra det den är bäst på?

Stora släta ytor kör man etsade och på dessa monterar man delar som är 3D printade... Då får man släta ytor från etsningen och detaljer med djup som man måste skiktbygga med etsade delar kan istället göras med 3D printning. Behöver de slätas till så gör man dom några tiondelar för stora så man kan slipa ner dom till rätt mått...

Nu avslöjar jag ännu mer av mina innersta tankar kring ämnet men det är nog ingen större fara med det...

Hälsar,
Anders Ö

För egen del är jag beredd att offra lite av ytfinishen för att få till en rimligt bra lokkorg till rimlig mängd arbete. I synnerhet på komplicerade former som Tp-lokets korg. Det finns ju knappt någon rät vinkel på hela korgen. Och det är skönt att få alla detaljer på plats på en gång, huvar, ventilationsgaller, m.m.

Men jag uppskattar väldigt mycket alla tips och ideer som kommer. Och det är bra att få se detaljbilderna på Jung-maskinen så man får en uppfattning på vilken kvalite man kan förvänta sig.

Mvh Daniel