Smalspårigt koppel.

[Anders J]

Jag har en undran över hur koppel till smalspåriga vagnar fungerar (kopplar ihop). Har studerat foton på nätet men hittar ingen bild som är tagen så att man tydligt ser hur det fungerar. Skulle uppskatta en skiss eller ett foto så man tydligt ser hur dom kopplas ihop då jag har en bra bit att åka till närmsta smalspårsbana. En fråga till jag har är varför inte smalspårs banor använder buffertar (2st)? Det är 1067mm jag har störst intresse av ifall det nu skiljer mellan de olika smalspåren. Hoppas ni förstår min frågeställning.
MVH/ Anders J

[clas ahlstrand]

En fråga till jag har är varför inte smalspårs banor använder buffertar (2st)?

Enkelt uttryckt: den typ av normalspårskoppel som vanligen används i Europa är enbart draginrättning. Buffertarna fungerar som stötinrättning. De flesta koppeltyper som används på smalspår fungerar som både drag- och stötinrättning, de har s a s "inbyggd buffertfunktion". Detta gäller även amerikanska koppel för normalspår och t ex de koppel som används på Göteborgs spårvagnar. Dock finns enstaka smalspårsbanor som har buffertar, t ex Talyllyn Railway i Wales (spårvidd: två och en kvarts engelska fot). På en del svenska 600 mm-banor hade man en centralt placerad buffert som stötanordning och triangelformade länkar som draganordning. Används som standardkoppel på ÖSlJ (runda buffertar förekommer också):
http://www.oslj.nu/multimedia/bild/vagn ... 0705_1.jpg

[Stefan Nilsson]

Jag är inget koppelproffs... Men på sidan 166 i boken Smalspår och sjöfart i Bergslagen 802-banorna av Sundström et al. visas två vanliga koppeltyper, som var vanliga även på 891- och 1067-banor. Det är Pihls och Asplunds koppel.

Pihls hade två hakar som ser ut ungefär som Fleischmanns gamla standardkoppel och det kopplar även automatiskt. Ytterst sitter en rund bufferttallrik med urtag för hakarna. Två kedjor med tyngder i läggs över hakarna så de inte ska hoppa upp. Säkerhetskedjor hakas mellan fordonen. Såhär såg det ut i Skara 060617:


Vid kopplling, på väg att haka i.


Kopplade vagnar, kedjorna med tyngder över hakarna.

Som jag förstått blev denna typ vanligast, bl.a. beroende på den relativa automatiken. Hans Svensson har gjort en snitsig variant för smalspår i nollan:


HanS i Lundes läckra modellvariant.

Sen fanns Asplunds typ, som såg likadan ut fast med urtaget neråt. Istället för hakar uppåt var det en kringelformad ögla som hängde neråt. Den lyftes upp manuellt vid koppling och låstes med en sprint. Fördelen var att man kunde koppla även i kurvor och dåligt spårläge (enligt Sundströmsboken). Nackdelen var de manuella insatserna. Utan att veta säkert verkar denna typ ha funnits på åtminstone 1067-banorna i Blekinge. Det syns inte så bra på detta utsnitt ur ett vykort men det sitter på loket i Karlshamn:


Asplundskoppel i Karlshamn.

Även med detta koppel användes säkerhetskedjor ifall kopplen skulle släppa (antar jag).

[Ante S]

Den sistnämnda varianten förekom monterad på två sätt; antingen som s k "n-koppel" men öppningen nedåt, eller som "u-koppel" med öppning uppåt. N-koppel fanns på Gotland och på SRJ. U-koppel fanns på DONJ och eventuellt även BLJ. Jag vill minnas att U-kopplen kom till genom att man helt enkelt vände kopplen för att få lättare koppling genom att koppelkringlan lätt kunde fås att falla på plats. N-varianten kräver ju att man lyfter upp kringlan vilket lätt leder till klämskador etc om man inte passar sig. Tvåkammarbufferten med hakar (oftast kallad Klemmingkoppel) är ur hanteringssynpunkt bättre. Detta koppel fanns på det stora nätet i Småland/Östergötland samt i Västergötland.

Ante

[Stefan Nilsson]

Jag har en faksimil eller en kopia av en faksimil (eller vad det nu är) på en katalog med vagnsdetaljer från Waggonfabriken i Arlöf 1913. Där finns detaljritningar på bl.a. smalspårskoppel i 4-5 varianter. Antar att dessa kan scannas och presenteras här, även om Arlöf själva med eftertryck har angivit att "Eftertryck förbjudes!", om intresse finns?

[Arne Syverstad]

Hei
Interesse fins definitivt.

Hilsen
Arne S

[Stefan Nilsson]

OK! Då kommer här fem sidor ur katalogen, med smalspårskoppel. Tyvärr lyckades jag inte länka bilderna till de större, men det finns en länk under varje bild. (Lyckades få numren fel men jag hoppas bilderna består av fem olika...)


[link=http://arstuga.se/jvg/bilder/arlofpl2.jpg]Plansch 1 >>[/link]


[link=http://arstuga.se/jvg/bilder/arlofpl3.jpg]Plansch 2 >>[/link]


[link=http://arstuga.se/jvg/bilder/arlofpl4.jpg]Plansch 3 >>[/link]


[link=http://arstuga.se/jvg/bilder/arlofpl5.jpg]Plansch 4 >>[/link]


[link=http://arstuga.se/jvg/bilder/arlofpl1.jpg]Plansch 5 >>[/link]

Katalogen är kul, där finns likadana skisser på allt från bromsanordningar för smalspåriga vagnar till anordning för slutsignalhållare på öppna godsvagar på SJ - och askkoppar! Vet inte vem som stod för "faksimilen" (nåja, kopian av originalet...), annars skulle den säkert gå att mångfaldiga.

[Hans Olov Frisk]

N-typen av kopplet ger färre växlingsskador vilket förekommer vid U-typen då kringlan bockas då man "går emot".

Klämskador är nog alltid en närvarande risk när man håller på med "Link and pin"-typen av koppel. Senare typer av koppel är betydligt bättre i det avseendet. T.ex Sharfenbergs Koppel.

Har även något minne av att sett någon bild från NKlJ innan Automatkoppeltiden där man hade N-typen av koppelanordning? Kan det stämma?

Och BLJ använde N-typen av koppel.

För att dra överföringsvagnar med stångkoppel hade man inte då ett slags mellanting mellan de två koppeltyperna ?


Hoppas man besvarade någon fråga och inte skapade allt för många nya.