Inspirerad av de ursnygga Mallet-byggen som synts på forumet och i tidningen ville jag också ha en Mallet till Urbotabanan.
Baserad på ett underrede från Bachmanns 2-4-4-2 börjar nu bygget ta form. Viss formgivning har hämtats från Hamra, viss från den maskin som finns på Frankfurts feldbahnmuseum.
Överbyggnaden är klar och har fått ett första lager färg. Återstår lite arbete på chassiet, väderbitning och detaljering.
Olof skrev: "Är jag väldigt tråkig om jag påminner om att cylindrarna fram skall vara större än de där bak?"
Tja, det beror på.. Ska man följa Anatole Mallets ursprungliga konstruktion, där högtrycksånga först användes i de bakre cylindrarna, och sedan fick jobba en gång till i ett främre cylinderpar med lägre tryck (och därför större cylinderdiameter), så är Olofs kommentar korrekt. Men åtminstone i USA byggdes ett antal lok med samma ledade chassi, men där ånga med samma tryck leddes direkt till respektive cylinderpar, s.k. "single expansion articulated". Vet inte hur vanligt detta var i Europa. Och formellt borde de inte kallas Mallet-lok.
Men, å andra sidan: Matthias Forney fick patent på ett lok med den klassiska amerikanska axelföljden 4-4-0 (2-B), där vattentanken bars av ledboggien, och ångpannan åkte baklänges. Det hindrar inte vänner av tvåfotabanorna i Maine att kalla deras klassiska lok för Forney, trots att enbart det första loket, Billerica & Bedford #1, levererades enligt Forneys patent. Inom bara ett par år byggdes loket om för att köras med pannan först. Liksom alla "Forney" som följde efter..
Det stämmer som du säger, de främre cylindrarna är något större än de bakre. Sedan har de naturligtvis fel form, liksom mycket annat på loket. Men om jag ännu inte är där att jag bygger egna ångloksdrivningar får man ta det som bjuds. Helhetsintrycket är gott nog för mig, i synnerhet i sammanhanget av en hel anläggning. Men ställa ut loket som ensammodell skulle jag inte göra.