Vestra Wetterns Järnväg, VWJ

[Ringe]

Äldre lyftkranar har ofta en väldigt låg lyftkraft även om dom är stora och klumpiga. Det vore intressant att veta förebildens lyftkraft en gång i tiden!

[lenelg]

Det är lätt att förälska sig i en modell - eller förebild - och sen konstruera en lång och invecklad historia för att motivera varför den kan finnas på banan. Jag skrev själv en gång ett halvt romankapitel för att förklara hur en Beyer-Garratt kunde hamna i norra Kalifornien.. Men om man måste upprepa historien för varje betraktare så brukar det vara en varningssignal - och den udda modellen kommer att fortsätta att ropa "jag hör inte hit" - eller säger den "Medföljer ej tåget" ?^)

[Göran T]

Å andra sidan Lennart, allvaret i mj-hobbyn får aldrig bli så stort att jag slutar leka och fantisera och att jag glömmer det som John Allen (?) så klokt uttryckte: "Model Railroading is fun". Många förlorar sin bygglust i ett tänkande kring realism och trovärdighet; jag har sett flera trista exempel på detta. Resultatet? Det blir inget byggt heller...
/Göran T

[sala]

Hej
Göran, du har alldeles rätt, det absolut viktigaste är bygglädjen
GUnnar i Sala

[lenelg]

Göran,

Jag håller helt med dig, och du är själv ett lysande föredöme!

Det är ett brett spann mellan "det är min anläggning, så jag gör vad f-n jag vill" och "spårplanen är baserad direkt på bangårdsritningen, och jag kör enligt tidtabellen från 14 juni 1934, bara med vagnsnummer och lok som bevisligen fanns där detta datum. Och jag har räknat alla nitar..".

Själv tycker jag en rimlig nivå är att en person som är något så när bekant med historien och regionen ska "känna sig hemma" utan en massa förklaringar. Att din kran stack i ögonen på mig beror på att jag direkt associerar till Hjos lilla hamn. Hade jag haft Kristinehamn eller Otterbäcken som referensram hade jag säkert reagerat annorlunda.

Eller, låt mig ta exempel från ett område jag kan bättre - amerikanska timmerjärnvägar. De flesta On30-anläggningar jag ser på nätet baserar sina banor på "big time logging" från 1940-talet, med Mallet-lok, massor av specialfordon, etc. Och ser för mig ut som en Disneyland-version av verkligheten i 3/4-skala: Vid den tiden var nästan alla timmerbanor normalspåriga. West Side Lumber var 3-fot, men körde Shay-lok på 50 - 60 ton. Det fanns en del småbanor med 30" spårvidd i början av 1900-talet, men de nöjde sig med ett par ånglok, en dussin timmertruckar och inte så mycket mer.. Och en Shay på 13-14 ton (Bachmanns On30-lok) var i minsta laget även för dem. Så hur långt är jag beredd att tänja det jag vet när jag planerar min egen bana?

/Lennart

[Göran T]

Så hur långt är jag beredd att tänja det jag vet när jag planerar min egen bana?

Det är väl här det stannar för en del tyvärr. Planerandet blir viktigare än byggandet. I synnerhet den detaljerade planeringen där det går att uppehålla sig och samla fakta hur länge som helst. Så länge att man kanske till slut ser just faktasamlandet som ens verkliga hobby och man har för länge sedan glömt att det egentliga syftet var att en gång bygga en trovärdig modelljärnväg.

Jag har inte fungerat så i mitt byggande. Visst, jag har haft en spårplan att utgå ifrån men som reviderats några gånger. Då kartan inte stämde med verkligheten så fick jag bygga om verkligheten och därefter rita om kartan. Detta skedde dock under resans gång, inte på planeringsstadiet (även om en del revideringar gjorde då också givetvis). Jag är ju heller inte teknikutbildad (ok, tandtekniker förvisso) utan ligger mer åt det konstnärliga hållet och skulle vilja kalla mig MJ-impressionist. "Try to make an impression of it!". För mig är det just det modellbyggandet handlar om. När jag själv och andra känner igen sig i det jag bygger och säger att det var precis så det såg ut (fast det inte var det. Ebbetorp har ju aldrig funnits, men det behöver jag ju inte tala om).

Men hamnkranen i Hjo störde tydligen den känslan hos dig Lennart och det kan jag förstå. Visst, det är en bjässe och som sagt, tids nog kommer den att försvinna. Det händer allt för ofta att traktens åkare backar in i kranfundamentet med sina lastbilar lite och de har framfört skarpa klagomål till hamnägaren om att åbäket måste bort.

/Göran T

[Göran T]

I Rödesund pågår inte bara diskussioner om hamnkranens vara eller icke vara (no offense Lennart! Plötsligt är det en del av historien om Rödesund ). Här pågår också en intensiv byggboom eller "förtätning" som det heter så modernt. Ett antal bodar till Vätterfiskarna stora glädje uppförs och småningom, lagom till vårens första anlöp av båtar till hamnen, öppnar Juhlins hamncafé där det går att få såväl en stadig grötfrukost som en pilsner. Pilsnern serveras dock först på eftermiddagen, ett klart uttalat önskemål från hamnkapten som förstått pilsnerns negativa effekter på gubbarnas lastförmåga.

Juhlins Café har rödfärgats två ggr och färg skrapats rent runt fönstren för att få foder att fästa bättre (styrénlister).

Bodarna i Karlsborg...

...och i Rödesund. Återstår att montera fönster innan husen planteras definitivt på anläggningen. Sedan återstår massa roligt detaljarbete runt bodarna.
/Göran T

[janclaesson]

Ja vad säger man? Så himla läckert...

Janne C

[Göran T]

Sådär ja! Nu är dom små skjulen och bodarna klara. Återstår att planteras permanent på anläggningen.


/Göran T

[janclaesson]

Nu längtar vi till våren! Soliga bilder Göran, himla trevligt. Ps, kul med killa elcentralen...

Janne C