Mjölby Hästholmens Järnväg

[Johanmmolin]

Tyvärr innebar utrymmesbristen att Lastberget blev rätt rumphugget, men det blev en utrymmesmässig nödvändighet. Samma utrymmesbrist innebär också att det ursprungliga magasinet i hamnen (vilket fortfarande står kvar irl) inte kunde tas med, och det magasin jag byggde fått lite väl "leksaksmässiga" proportioner. En kompromiss det också.

Har inte haft några ritningar att gå efter när det gäller själva fyren men rätt gott om fotografier, varför jag vill tro att den stämmer ganska väl inte bara i proportioner utan även i faktiskt storlek, med förebilden.

[Johanmmolin]

Fiskarenas snipor i Hästholmens hamn. Just Hästholmen begåvades år 1910 med Vätterns första motorbåt, vilken syns på bilden (detta är också alldeles sant! - närmare bekantskap ska stiftas med våra vänner Ture, Rudolf m.fl. längre fram).

Byggandet av Mellersta Östergötlands Järnväg på 1890-talet kopplade ihop västra Östergötland med Linköping och de centrala delarna av det landskap där ärans och hjältarnas tungomål talas (!). Trots överenskommelser var man från det nya bolagets sida mycket kallsinning till att låta de skrindor som skulle föreställa personvagnar trafikera de välpolerade skenor som nu lagts ut förbi sanna metropoler som Fornåsa, Klockrike och Älvan.


Även dessa tvåaxliga vagnar dög knappt hos de höga herrarna borta i Linnschaaping.


Detta framtvingade anskaffning av bl.a. boggivagnen BCo25, som har varit notoriskt svår att hitta bilder från inför denna presentation. Här skymtar den i varje fall under tidigt 1910-tal inför den stora eftermiddagsavgången av både FVÖJ:s och MHJ:s tåg. Man skymtar också s/s TRAFIK längst bort, vars eftermiddagsavgång till Hjo är orsaken till denna trafikansamling på de båda järnvägarna. Stora delar av året gjorde TRAFIK endast en t.o.r.-resa Hjo-Hästholmen-Hjo per dag.


Avgångar kors och tvärs väntar nu både tåg och båt. Detta kolorerade kort torde vara ett kraftfullt inlägg i diskussionen hur denna BCo-vagn var målad (suffixet -p synes inte ha varit uppfunnit vid denna tid, i varje fall inte hos FVÖJ eller någon annan av smalspårsbanorna i össchötta-räjongen. Det var tydligtvis ett påfund de där statsbanebyråkraterna hittade på senare).

[Stefan Jönsson]

Härliga bilder Johan!

Särskilt den tredje uppifrån, med anhopning av såväl tåg som fartyg.

[Jan]

Fantastiska bilder Johan. Jag är böjd att hålla med Stefan att bild 3 blir favoritbild även om kampen om titeln är ytterst jämn. En liten fråga angående den röda byggnaden som syns på flera av bilderna. Vad har/hade den för funktion och hur användes alla dörrar (framförallt de över marknivå)? Fanns det någon hissanordning och i så fall var? Dumma frågor antagligen men jag vill inte sitta och grunna på detta resten av livet.

Jan

[Johanmmolin]

Jan: En gång för länge sedan kom vår även på detta forum aktive vän Svenne på förklaringen med frågan "Var/är det utskjutbara telfrar på alla plan? "

Så var det, och magasinshistorien kan skrivas på två sätt; det sanna, respektive det sannolika (dvs "min" version).

Enligt den sanna historien byggdes det första hamnmagasinet 1861, för att hantera alla de varor som handlades med sjövägen (givetvis med Handelsman Johanna som primus motor). Inte för inte hette det, så småningom av FVÖJ dominerade, företaget "Hästholmens Hamn- och Magasins AB", ett företag som faktiskt lever kvar än i dag.
1906 byggdes sedan nästa magasin, samtidigt som Östgötalantmännens Centralförening skapades. Här förvarades spannmålslager för destination i båda riktningarna, och här fanns torkanläggningar.

I den sannolika historien har givetvis det första magasinet fått rivas för att man skulle kunna bygga nästa, och större. Det nya magasinet var såväl spannmmålsförråd, som torkplats, och magasinerade även allehanda annat gods som transporterades från eller till Hästholmen med båt, inte minst då den redan nämnda spriten från Ödeshögs Bränneri. Enligt en av arkitekterna "var rummet för litet" för att härbärgera båda magasinen efter varandra, ett lokalhistoriskt faktum som traktens kända lokalhistoriker, Kalle Bäck i Ödeshög och andra, fortfarande brottas med.


När vår historia startar på riktigt 1910 har kapten Lamberg tagit över befälet efter kapten Geintschein.

Ingen kan på allvar hävda att kapten Lamberg hade sitt "på det torra", men han var en duktig kapten som alltid såg till att hålla "verksamheten flytande". Han fick god hjälp av såväl hamnfogden i Hästholmen som de båda indelta soldaterna Måås och Malm, tillsammans kallade "Kvartetten som trängdes" runt alkoholtunnorna i Hästholmens magasin. Han hade ett vagt gott förhållande till blåbandsrörelsen. Hade ju hört talas om Atlantens blå band och hade förstånd nog att inse att "Vätterns blå band" handlade om att under snabbast möjliga överfart mellan Hästholmen och Hjo hinna lätta så mycket som möjligt på den flytande lasten och barlasten. Besättningen var villiga sekundanter i denna jakt – tyvärr missande poängen att flytta en viss mängd vätska från en tunna till den egna kroppens innandömen inte påverkade båtens last ett enda dugg, möjligen dess laster vilket inte riktigt var samma sak.
De organiserade blåbandisterna på båda sidor Sveriges näst största sjö stönade och interpellerade på olika sätt för att få kaptenen avsatt. Men han stod lugnt kvar på sin brygga, insparande kostnaderna för babordslanternan genom att helt enkelt under överfarten vända sitt soliga ansikte åt detta håll. Och han kvarstod på sin post troligen rätt mycket på samma premisser som Sveriges andre amiralitetsläkare, som efter erfarenheterna från slaget vid Öland 1676 när den förste doktorn i sitt slag sprang i luften ombord på regalskeppet Kronan, krävde att få bli ilandsatt före strid. Amiralitetskollegium gav omdömet att "Ehuruväl och emedan han mången haver skurit ihjäl, han är den enda tillstädes, thy är han omistandes".

[Jan]

Tack Johan för den uttömmande förklaringen gällande hamnmagasinet. Jag tycker den sannolika versionen är väl så trovärdig som den sanna.

Kan inte låta bli att kommentera din fantastiska modell av s/s Trafik. Riggningen ser ut att ha krävt en hel del tålamodsprövande arbete. Imponerande bygge.

Jan

[Johanmmolin]

Riggning är alltid tålamodsprövande. Jag har i dag åtminstone tre farkoster jag skattar högre av olika skäl. Men TRAFIK är värd att hålla ögonen på, sedan Vätterns flaggskepp råkat ut för Enleveringen av Kanaljen, en historia som upprört Vätterns varenda måsart. Vi återkommer till det också.

[1956]

Instämmer, bild 3 är en riktig höjdare, det riktigt sjuder av liv i den. För att inte tala om historierna runt det hela!

[Johanmmolin]

Åren närmast efter sekelskiftet präglades av framtidsoptimism. Inte nog med att nytt magasin byggdes i Hästholmen. 1905 började Östergötlands Sockerbruks AB sin verksamhet med nybyggt sockerbruk i Linköping, med 800 anslutna odlare. Detta kom snart att stå för en stor del av godstrafiken på de smalspåriga östgötabanorna. Bangårdarna på slätten byggdes ut med extra stickspår för att ta emot sockerbetorna.

Nya smalspårsbanor byggdes, mellan Klockrike och Borensberg (som det gamla Husbyfjöl döpts om till) – en mycket tidigt elektrifierad järnväg i Sverige – samt mellan Fornåsa och Motala. Smalspårsbanan mellan Linköping och Ringstorp byggdes, vilket gav ett mycket stort sammanhängande smalspårsnät i Östergötland och nordöstra Småland.

I Borghamn fanns sedan tidigare det gamla kalkstensbrottet. Här startade nu också det nybildade Strå Kalkbruks AB en av sina anläggningar, för produktion av jordbrukskalk.

Den 31 december 1907 erhålls så koncession för Mjölby-Hästholmens Järnväg. Berörda socknar utom Heda tecknar sig för aktier - varför denna socken ursprungligen endast får en hållplats. Även i västra Tollstad - Hästholmen m.a.o. - är motståndet stort. Endast en minoritet röstar för dragning av järnvägen dit, men med den tidens röstetal har dessa personer tillräckligt många röster för att få en röstetalsmajoritet.

Bygget tar snart fart, 1909 får man tillstånd att ansluta den till statsbanenätet i Mjölby, bron över Svartån och Hogstads stationshus står klara under våren och man räknar med att kunna påbörja trafiken under året. Så blir det dock inte; storstrejken kommer emellan och skrinlägger planeringen. Under hösten påbörjas dock arbetet igen, Lok nr 1 levereras från Motala Verkstad och en ångvagn från Arlöv. Tjänsterna börjar tillsättas, och därmed närmar vi oss nu med stormsteg själva dramadokumentären.

[Johanmmolin]

Här kan det vara på sin plats att presentera en spårplan. Teckningen är gammal, och i några fall omsprungen av verkligheten när det gäller enstaka byggnader. Inga eleganta spårplansprogram har bistått, teckningen har i sin helhet skötts av min spanske medhjälpare Manuel...



Själv SPÅR-planen är dock helt adekvat. So synes fick jag inte plats med hela inom ett rimligt bildformat, så jag fick "skarva2 planen med "nedersta" delen visad vid sidan om det övriga.
Denna teckning kan dock vara till någon hjälp för att förstå sig på denna bygd med sitt förvillande persongalleri där verklighet och fiktion syns vara svårt att sära på.

En enda lite rättelse så här långt: Där det står "MÖJ" ska det rätteligen stå "FVÖJ".