Nedan är MINA (subjektiva) erfarenheter. Därmed absolut inte sagt att de skulle vara vetenskapligt belagda!
Jag har erfarit att skevhet kan uppstå i tre olika stadier: Utskrift, efterhärdning samt lackering.
Om vi börjar med utskriftsstadiet:
Soppans 'bäst före'-datum förefaller ha väldigt stor betydelse i just detta läge, då det till synes mest påverkar hur väl de enskilda skikten binder till varann. När jag provade att göra slut på en gammal soppa med utgånget datum resulterade det i att jag fick horisontella "sprickor" i form av separerade skikt i modellens båda ytterändor. Vidare försök med såväl längre exponeringstider som högre omgivningstemperatur gjorde då heller ingen skillnad. Annars brukar just det fenomenet vanligen uppträda om rumstemperaturen är för låg. Men i detta fall drog jag slutsatsen att det enbart berodde på soppans menligt försämrade egenskaper p.g.a. åldring. Just de utskrifterna hamnade förstås direkt i soptunnan, så jag kan därför inte bedöma huruvida 'bäst före'-datumet eventuellt skulle påverka även efterhärdningen och därmed kunna bidra till några skevheter i ett längre perspektiv.
Skevheter som "banan-form" redan i utskriftsstadiet är helt beroende på soppans krympningsfaktor. Eftersom det handlar om en volymmässig krympning blir den ju dessvärre inte linjär, innebärande att tjockare partier krymper mer än vad tunnare partier gör. En modell vars väggar har blandade tjocklekar, ex-vis 1 mm under vagnens midjelist men bara 0,4 mm i fönsterpartiet ovanför, tenderar därför lätt att få ett "buckligt" fönsterparti i synnerhet om fönstren sitter lite glest, eftersom de skikten alltså krymper märkbart mindre. Detsamma gäller tunna horisontella lister mitt i fönsteröppningar, eftersom sådana får betydligt mindre massa än skikten under och ovanför fönstren. Den sortens lister är i princip omöjliga att ta med i utskriften, eftersom de med största sannolikhet kommer att likna sinusvågor på den utskrivna modellen.
Låt oss gå vidare till efterhärdningen:
Väggtjockleken har stor betydelse för både hur snabbt och hur väl "genomhärdat" godset blir. Och det gäller att få den oundvikliga krympningen som uppstår när molekylerna binds till varandra så absolut jämn som möjligt. Därför måste väggarna belysas med UV-ljus från båda sidor för att inte bli skeva.
Helst vill man uppnå en så snabb genomhärdning som möjligt, innebärande UV-belysning med hög intensitet. Härdning i dagsljus åstadkommer vanligtvis inte alls lika tillfredsställande resultat, då den går långsammare. Således härdar väggytorna mycket snabbare än innandömet i väggarna. Och sker då belysningen enbart från ETT håll, så bäddar man för att godset kröker sig. Detta eftersom den belysta sidans yta drar ihop sig och härdar först, medans det tar mycket längre tid för "skuggsidan" som då till stor del tvingas "lyda" den skevhet som redan har uppstått.
Soppans pigmentering har stor betydelse för hur väl UV-ljuset absorberas och därmed "gör sitt jobb" i härdningsprocessen. Här kan man lätt förledas att tro att genomskinligt gods skulle härda snabbare och effektivare, men det är faktiskt precis tvärtom. Ju mer transparent, desto sämre absorption! För UV-ljus som bara "passerar rakt igenom" gör ingen större nytta.
Jag har sedan något år tillbaka efterhärdat mina modeller mycket längre än vad som ofta rekommenderas. I synnerhet de delar som framställs av lite "mjukare" soppor, eftersom jag upplever att dessa lättare kröker sig efteråt. De gamla "hårdare" sopporna åstadkommer istället mest deformation redan vid utskriften, men de "mjukare" fortsätter tydligen att vara ganska formbara även efter vad man kan tycka borde vara tillräckligt härdning. Så jag kör numera mina vagnskorgar oavbrutet under en hel timme i UV-kammaren innan jag tar bort stödstrukturerna. När det är gjort kör jag korgen upp-och-nedvänd i ytterligare 20 minuter, bara för att säkerställa att även insidan har "kommit ikapp" utsidan.
Och slutligen lite om grundmålning och lackering:
Även här gäller att hårda delar är mindre känsliga, eftersom de i större omfattning "färdighärdades" redan vid skiktens exponering i samband med utskrift. Sådana delar förefaller inte alls ha samma tendens att vilja kröka sig efteråt, även om de ligger framme "helt nakna" i månader. Däremot vill jag så snabbt som möjligt "försegla" alla mjukare delar som ex-vis vagnskorgarna. Till detta använder jag den ganska billiga zink-färgen från Biltema. Skulle det bli något "kludd" så är det lätt att få bort färgen igen med ex-vis aceton. Jag sprayar naturligtvis både in- och utsidan av korgen, för även färg krymper ju när den torkar! Således kan tunna väggar lätt bli krökta utåt om man blåser på färg enbart på utsidan. Tjockare väggar är dock inte lika känsliga, för där blir det istället färgen som får forma sig efter godset och inte tvärtom.
Samma sak gäller vid modellens slutliga lackering. Är det tunna väggar i korgen, så sprutar jag bara ytterst tunna och knappt täckande lager åt gången och låter dessa torka ordentligt emellan varven. Lackering i tre omgångar eller fler innebär naturligtvis att det drar ut på tiden rejält, i synnerhet om man använder långsamtorkande Humbrol-färg. Och dessutom får man förstås dag efter dag bemöda sig med att rengöra sprutpistolen. Men hellre det än att få en skev vagnskorg i slutänden.
---------------------------
TILLÄGG:
Det förekommer väldigt gott om motsägelsefulla uppgifter ute på nätet!
- Vissa varnar för faran med att "överhärda" objekten och hävdar att efterhärdning i mer än bara några få minuter förstör objektet genom att göra godset extremt sprött. Andra säger att det är mindre lämpligt att köra grejorna i UV-kammaren i över ett dygn...
- På vissa ställen kan man läsa att transparenta utskrifter skulle härda mycket snabbare än färgade till följd av bättre "genomlysning" av godset. Fabrikanterna själva säger istället ofta tvärtom, p.g.a. sämre förmåga att
absorbera UV-ljuset. Det sistnämnda stämmer också med mina erfarenheter av att försöka använda s.k. "glasklart" resin.
- Många hävdar att man alltid
måste vinkla objekten på byggplattan för att inte utskriften skall misslyckas kapitalt. Andra kallar det rådet för "bullshit". Själv har jag slutat med att försöka vinkla grejorna för något år sedan och upplever inga problem.
Så många "snillen spekulerar" där ute. Jag vet bara vad som fungerar för mig och med de soppor jag använder!
---------------------------
Allt ovanstående baseras enbart på MINA EGNA erfarenheter, som sagt. Och jag vill absolut inte titulera mig "expert" på området. Men jag lär mig fortfarande något nytt för varje dag som går. Under de dryga 8 år som jag har försökt framställa modeller har jag förhoppningsvis lyckats klura ut en del åtminstone. Ursprungligen började jag med en vanlig FDM-skrivare, men sedan några år är det nu bara vätskeskrivare som gäller för min del, bortsett från enstaka smådelar som bl.a. fönsterramar, vilka jag istället skriver ut i ABS-plast.
Från första början framställde jag mina modeller som resin-avgjutningar ur silikonformar från ursprungligen mödosamt framställda och finslipade "master-modeller". Men när det sedermera dök upp vätskeskrivare med tillräckligt stor byggplattform hoppade jag snabbt ombord på det tåget istället. Att inlärningskurvan skulle bli en aning brant var emellertid inget som framkom ur skrivartillverkarnas "marketing bullshit"...
Hur som helst; nu är det onekligen mycket lättare att ta fram sådana "batchar" som syns på bilden nedan:
- A25-fabriken (IMG_2640).jpg (352.14 KiB) Visad 11917 gånger
Jag hoppas att det kanske går att hitta något matnyttigt i detta inlägg.
/Pehr
