Smalspårsfrämjandets Forum

Håller på med en malmvagn från 1865 och tänkte förse den med last.

Hur representerar ni järnmalm i modell?

Det skall vara äldretiders handsorterade malm, inte sligg.

Tacksam för alla förslag

Olof

Det snyggaste jag sett var Per-Axel Lodös malmtåg. Han använde riktig järnmalm som krossades och limmades fast med vitlim, om jag minns rätt.

Inget svar på din fråga men en fin bild från Timansberg med handlastad malm. Ganska stora malmstycken. Matades dessa in som de var i rostugnen eller krossades och sovrades malmen ytterligare innan det var dags för rostugnen?

http://www.samlingsportalen.se/getitem- ... _KAFF01082

Svaret beror på skala och önskad storlek på malmen. Tycker Timansberg-malmen är lite väl grov för att gå i masugn. Troligen mycket gråberg inblandad, så den skall till ett krossverk först. Å andra sidan, på den tiden var det handborr, slägga och sprängämnen, så bilden är nog rätt tidstypisk. När jag arbetade i Dannemora på 80-talet, så fanns en del gamla orter från 20-30-talet med stenrester is, de var ca halva/fjärdedelen av storleken till de på bilden.

Färgen på malmen beror på din förebilds geografiska ort, Dannemora/Upplandsgruvorna hade mycket kalk/dolomit kring malmen (ljus med mörk magnetit i "lager"), Grängesberg-området mycket så kallad skarnmalm (mörkgrå till svart rakt igenom) medan andra hade t.ex. granit ihop med malmen (röd/svart).

För upplandsmalm, enklast är att leta reda på en lagom stor (ca 1 kg) pegmatit (den vita sten som ofta ses i skogsbrandsområden) med större svarta korn (biotit mm) i. Krossa med en mjuk slägga (inte härdat huvud + skyddsglasögon!) till lagom storlek och plocka ut de bitar som har mest svart i sig. Om du vill ha Bergslagsskarn, leta reda på en finkorning tät mörk sten, samma bearbetning. För sistnämnda typen, ta en bit småkorning grå-röd Bohusgranit med mycket granat (svart o/e röda) i.

Mindre krossbitar kan användas till att bygga varphögar kring gruva o/e lastplats. Den såldes ofta som vägkross och fyllnadsmaterial. Faktum är att SJ köpte grus med 19 % malm i från Dannemora runt 1980-82, som ligger runt om på svenska banvallar . Magnetseparatorn körde i ett par år med för hög hastighet, så för mycket malm gick ut i varphögarna.

Jag har några svarta småstenar - "dekorationssten" från blomsteraffären. Funkar hyfsat OK som järnmalm, om man undviker de största stenarna

Klas Blomberg skrev:Jag har några svarta småstenar - "dekorationssten" från blomsteraffären. Funkar hyfsat OK som järnmalm, om man undviker de största stenarna

Är det för skala H0?

Med vänlig hälsning
Daniel

larsmn skrev:Svaret beror på skala och önskad storlek på malmen. Tycker Timansberg-malmen är lite väl grov för att gå i masugn. Troligen mycket gråberg inblandad, så den skall till ett krossverk först. Å andra sidan, på den tiden var det handborr, slägga och sprängämnen, så bilden är nog rätt tidstypisk. När jag arbetade i Dannemora på 80-talet, så fanns en del gamla orter från 20-30-talet med stenrester is, de var ca halva/fjärdedelen av storleken till de på bilden.

Färgen på malmen beror på din förebilds geografiska ort, Dannemora/Upplandsgruvorna hade mycket kalk/dolomit kring malmen (ljus med mörk magnetit i "lager"), Grängesberg-området mycket så kallad skarnmalm (mörkgrå till svart rakt igenom) medan andra hade t.ex. granit ihop med malmen (röd/svart).

För upplandsmalm, enklast är att leta reda på en lagom stor (ca 1 kg) pegmatit (den vita sten som ofta ses i skogsbrandsområden) med större svarta korn (biotit mm) i. Krossa med en mjuk slägga (inte härdat huvud + skyddsglasögon!) till lagom storlek och plocka ut de bitar som har mest svart i sig. Om du vill ha Bergslagsskarn, leta reda på en finkorning tät mörk sten, samma bearbetning. För sistnämnda typen, ta en bit småkorning grå-röd Bohusgranit med mycket granat (svart o/e röda) i.

Mindre krossbitar kan användas till att bygga varphögar kring gruva o/e lastplats. Den såldes ofta som vägkross och fyllnadsmaterial. Faktum är att SJ köpte grus med 19 % malm i från Dannemora runt 1980-82, som ligger runt om på svenska banvallar . Magnetseparatorn körde i ett par år med för hög hastighet, så för mycket malm gick ut i varphögarna.

Tack Lars för ett bra och utförligt svar. Jag får se hur långt från Lund jag kommer i sommar. Det finns inte så mycket järn i berget här omkring.

/Olof

Olof,

Berg med malm behövs inte . Om du vill ha en svart malm, tror Söderåsen ligger nästgårds dig. Plocka en bit diabas eller annan mörk sten och du har råmaterial till magnetitmalm. en röd gnejs från uppåt Hallandsåsen kan blir en blodstensmalm och en vit brandpåverkad pegmatitsten från ute i skogen (i fd. skogsbrandsområden) med biotit och granater i en kalkstensmalm. Krossad till småbitar blir de lagom lika orginalen. Men, som sagt, mjuk slägga, gärna någon offerbar tygpåse att lägga dem i, så de inte flyger iväg och skyddsglasögon.

Kan det här bli något?
Plockat från vägmaterial på en grusväg söder om Jönköping. Jag satt och plockade små bitar tills jag tröttnade. Det kommer att behövas en omgång med slägga senare.

Min enda erfarenhet av malm är en bit magnetit jag tog hem från ett besök i Kirunavara för längesedan. Den var mörkare men tack vare Lars utförliga svar så inser jag att malm kan se mycket olika ut.

Olof

Olof, de finkorninga ser ut som så kallad skarn- eller leptit-järnmalm från Bergslagen. Grängesberg, Stråssa, Ställberg samt ev. Långban är möjliga typlokaler. Skippa de grovkorninga. Och använd en slägga av mjukt järn, inte härdad. Vet av egen erfarenhet hur vådliga härdade järnflisor är.