DJH:s K4 i Mälarviken. Det är nr 2 som ses på bilden.
En lördageftermiddag för 10-15 år sedan ringde det på dörren hemma hos oss. När jag öppnade stod en helt förtvivlad annan MMJK-medlem med en kartong i handen. I kartongen låg resterna av den första K4:an jag byggt. Det som hade hänt var att vändskivan i Malmhamn hade plockats bort och när "den förtvivlade" hade varit nere på klubben ensam den där lördagen för att provköra ett eget bygge så var den sektion som min K4:a stod på inte varit frånslagen så det lilla loket körde rakt ner i hålet, och så gick det som det gick.
De farhågor om vredesutbrott från mig som förväntades kom på skam. I själva verket blev jag glad när jag erbjöds en obyggd byggsats istället för det mediokra bygge som for i golvet, jag fick då ännu en chans att försöka prestera något bättre. Lättad kunde den förtvivlade medlemmen åka hem och ta sig en lugnande whiskey.
Jag minns det som det var igår. Jag hade lånat min då fyra årige brorson för en heldag i teknikens tecken. Vi hade tillbringat hela dagen på Tekniska Museum i Malmö, krupit fram och tillbaka i ubåten, testat alla roliga prylar och slutligen hamnat på fiket för lite proviantering. Då slank plötsligt pågen ner (?) mellan rygstödet och sittdynan baklänges i golvet och det stortjöts. Nu var goda råd dyra - ett förslag att åka till "tågklubben" och köra tåg föll i god jord och iväg bar det. Väl framme på "tågklubben" fick unge herrn peka på vilka tåg som skulle köras men det var jag som höll i körkontrollen (regler är regler). Det upplevdes av junior som roligt när ett lok körde fram och tillbaka över en växelgata på Malmhamn och så plötsligt - en duns under anläggningen!
Det var som beskrivet ovan just en K4 som under en stund rullat fram och tillbaka från en stallport i andra ända av stationen samtidigt som jag körde ett annat lok fram och tillbaka över växelgatan i andra ändan av stationen. Tidigare i veckan hade några klubbmedlemmar kämpat med en vändskiva och till sist givit upp, monterat bort den och så tagit hem den för fortsatta arbeten och just i det hålet hade K4:an rullat! Gissa om det var många tankar som snurrade i mitt huvud, allt från "hur skall jag kunna mörka detta" till "där försvann den vänskapen" när jag studerade hur många förvridna delar en K4:a kunde bestå av efter ett "en och enhalv-" metersfall ner i ett betonggolv!
Nu var det så att jag hade tre obyggda K4:or och jag hoppades att jag skulle genom att erbjuda en av dessa mildra (?) känslorna hos "1956" men viktigaste av allt var ett "hemma hos besök" då det inträffade malde runt i mitt huvud och jag ville snabbt få ett avslut. Jovisst var "1956" hemma och jag möttes av förståelse tvärt emot vad jag befarat. Det var en gladare farbror som senare på kvällen återlämnade en fyraåring till sina föräldrar.
Nu så här flera år senare kan man se på det inträffade med andra ögon och som en god historia men då var det bland det värtsa jag varit med om i mj-sammanhang och medförde att vi gjorde stadgeändringar för att i möjligaste mån reglera/förebygga liknande situationer i framtiden, och jag vet att flera mj-klubbar har gjort detsamma. Jag hoppas aldrig igen råka ut för något liknande och önskar ingan annan det heller.
Förresten, jag nämnde nog inte att innan jag och brorsonen åkte hem till "1956" så "spikade" jag varje spår som gick mot vändskivehålet med en STOR SPIK, många spikar blev det!
1956, 8 år efter förstatligandet av Mälarviken-
Mollsjö Järnvägar, fanns det fortfarande kvar ett lok som hade kvar MMJ-beteckning. Här är Ka:n på bild.
