Grishuset, misstänkt likt ett likadant från Fredriksdal i Helsingborg, med ett tappert försök att ritsa och måla enskilda tegelstenar, efter en idiot-inspiration från Pendon, men i alla fall...
Oskar Nöffe, Napolen, Empress of Blandings, Piglet, Bror Duktig med flera finns här in action.
Möjligen kan tyckas att svinen bor grymt nära boningshuset, vilket nestorn bland tjänstefolket, köksan Wilhelmina, Mistelås egen mrs Bridges, knorrar över!
Wilhelmina kom från Finland, var född 1847 i staden Kristina i Savolax. Farfar hade varit indelt soldat i Savolax Regemente, och kom efter mycket förvirring att delta i slaget vid Juutas under von Döbeln. Efter den ryska annekteringen av Finland som "storfurstendöme" kom Wilhelminas pappa att tjänstgöra i en relativt blygsam kommunal befattning.
Wilhelmina var en företagsam flicka, och tog sig så småningom till Sverige, där hon kom att bli en verklig trotjänarinna på Mistelås, efter att först under några år tjänstgjort som servitris ombord på ångfartyget Örn, som trafikerade hela Vättern, från Askersund i norr till Jönköping i söder.
Wilhelmina betraktades som en "amper" dam, och drängarna på gården gjorde nidteckningar av henne där hon jagar dem med högaffel. Men eftersom hon var en av de få som t o m gamle herrn i huset, Karl, var rädd för, kom hon så småningom att vinna de yngres förtroende på gården. Adolf Fredrik föddes när Wilhelmina var 29 år gammal, och för honom var hon en riktig skyddsängel. Så småningom tecknade den musicerande yngste herrn på gården en visa av henne som han döpte till "Wilhelmina ifrån Kristina". Adolf Fredriks samlade verk gavs ut i ett fåtal exemplar. Sven-Ingvars hittade ett exemplar i en lumpbod under en folkparksturné och fick inspiration till att skriva tvärtom...
Här ses Wilhelmina stå och fundera över vilken av grisarna som blir lämplig hedersgäst mitt på julbordet i år. Kräken kommer glatt grymtande fram mot henne, omedvetna om att det är en dödens ängel de har framför sig.
Svenne var återigen i farten när svinhuset var nytt, med följande historia:
- "Var har du far, min gosse?"
"Far är i svinagår'n. Det är han med mössa på."
När vi nu befinner oss i denna jordnära miljö, så kanske en "högre" hänsyftning platsar. Har för mig att Churchill tillskrevs uttalandet: "I like pigs! Dogs are looking up to us, cats are looking down upon us (gäller ju även Ludendorff, en kissemiss vi ska stifta bekantskap med i sinom tid), but pigs treat us as equals."
Han skulle nog ha gillat miljön överlag, även om de hästar som finns är arbetshästar och det aldrig har funnits och troligen aldrig kommer att finnas någon hästpolo-plan i Väderstad. Men det var också Churchill som hävdade att "Jag har alltid tyckt att ersättningen av hästen med förbränningsmotorn markerade en mycket deprimerande milstolpe i mänsklighetens utveckling".
En framsynt man även i detta således, en man som inte bara såg faran med Hitler före någon annan, utan även insåg att en hästs pruttande plågar miljön mindre än en bils dito. Vi återkommer till Ellen Keys credo i frågan.
Sedan skulle han nog undra över vad the Empress of Blandings hade i Väderstad att göra...
Sedan kan man ju minnas salig Roffe Bengtsson som frågade en bonde på trakten om han hade sett grisbilen: - Jaså du, varför frågar du det? Har du ramlat av du?
Mistelås gård, med höns och allt. Wilhelmina har med ålderns rätt en viss suddighet i konturerna. Hon har redan hunnit fylla 63 år.
Elaka tungor i västra Östergötland hävdade att det var hennes gräsligt höga ålders fel att grisarna rymde varje år före jul, men detta är inte ett dugg sant. Denna ampra kvinna höll de svinaktiga bestarna i herrans tukt och förmaning, men innan det blev dags för det årliga julfirandet ville hon besöka sina släktingar i Kristina i Finland. Det var då bevakningen "anpassades till omständigheterna" och husbond Oscar tvingades konstatera att årets grisrymning fungerade mycket bättre än förra årets. Visserligen rymde fler grisar i år än förra året, men i år "talade alla med varandra" på gården, varför eländet givetvis inte var lika stort som innan. Ännu bättre blev det sedan Oscar bestämt att i Kristinas frånvaro var det inte de andras uppgift på gården att se till grisarna utan detta kunde lejas ut till den lägstbjudande, ungefär som när man auktionerade bort föräldralösa barn förr i världen. Inför detta gjordes givetvis en SWOT-analys.
En grisbonde i Norrköping vann årets upphandling av tillsynen, vilket ledde till lite obehagliga frågor när grisarna väl rymde, och grisbonden uppdagades befinna sig i S.t Petersburg på affärsresa med ett fruntimmer av tvivelaktig reputation. Oscar var klyftig nog att inse att "entre-promenad" som han trodde det hette kanske trots allt inte var rätt lösning på problemet.
One more to go!
