OSB - Fiktiv järnväg i norra Tyskland

[Jan]

Persontrafiken på färjan mellan Kappeln och Faaborg ställdes in i slutet av 70-talet. Det har gjort det betydligt enklare att transportera farligt gods eftersom en hel del restriktioner fallit bort.

Här ses en tankvagn växlas ombord på färjan för vidare befordran till Danmark.

[janclaesson]

Att du har en färja på din bana ser mycket trevligt ut, själv knåpade jag ihop ett fartyg i HO:an en gång i tiden. Dock ej tågförande, utan mer för kanaltrafik. T o m passagerare får medfölja...

Mvh Janne C

[Johanmmolin]

Det är något alldeles speciellt med järnväg och fartyg, småskaligt som i Stefans modulbygge, eller som här, mer storskaligt med nostalgitripper (!) till ungdoms resor till Danmark och kontinenten där själva FÄRJETUREN var ett signum på att nu, nu är man på väg ut i stora världen! Öresundsbron kan inte riktigt efterskapa den stämningen. Öresundståg, och Kustpilar i Danmark ger inte riktigt samma känsla som de gamla danskdieslarna på Hovedbangaarden, eller V200-loken i Tyskland.

Hos Jan återfinner man en del av detta (är du SÄKER på att persontrafiken är nedlagd? ). Härligt!

[Jan]

Tack Jan och Johan för era vänliga kommentarer. Färjor och hamnmiljöer ger möjlighet till många intressanta byggen (för att inte tala om alla historier/skrönor som har sitt upphov i hamnmiljön).

Det intressanta är att alltfler mj-byggare införlivar hamnmiljöer i sina anläggningar i, som Johan mycket riktigt nämner, olika storlekar och former så det är tydligt att båtar och vatten har en stor dragningskraft.

Tyvärr är persontrafiken på rutten Kappeln - Faaborg definitivt nedlagd. Man klarade inte av konkurrensen från "Vogelfluglinie" Puttgarden - Rödby när den startade den 14 maj 1963. Man höll ut cirka 10 år innan man till sist insåg att resandeunderlaget minskat så pass mycket att trafiken kostade betydligt mer än man fick in i form av biljettintäkter. Godstrafiken har däremot alltid varit lönsam och just transport av farligt gods ökade när man kunde skicka farligt gods med, i princip, samtliga avgångar.

Lägger in ett foto från 1938, en tid då trafiken fortfarande bar sig. Bilden lär vara tagen av Herman Schröder strax innan han gick ombord för att ta sig till Sverige och MMJ.



Jan

[1956]

Som Schröderkännare kan jag härmed intyga att bilden är tagen av honom. Undertecknad har så tidigt som 1956, med egna ögon, sett ett nästan identiskt foto också det taget av den gode Herman. Frågan är om han inte hade viss slagsida när han avfyrade Leican.

[Jan]

Tack Rikard. Det känns bra att få veta att det inte bara var ett rykte. Du har rätt i det där med slagsida. Herman var minst sagt skärrad när han anlände till sin bror Eberhart i Kappeln. Då hade han en lång farofylld resa/flykt bakom sig från södra Tyskland (vad han gjort där får vi återkomma till) i hopp om att kunna nå Skandinavien innan hans förföljare hann ikapp honom. Eberhart blev förfärad när han såg i vilket erbarmligt tillstånd hans bror befann sig i och bestämde resolut att det var dags att gå till baren Dänischer Tor och ta något stärkande. Barägaren Viggo Pilsner var i grunden en generös natur och var därför inte snål när snapsarna beställdes in. Bilden är tagen efter den två timmar långa "bar-sittningen" då Herman och Eberhart hann inmundiga ett försvarligt antal snapsar. Herman var då betydligt morskare och skulle tvunget ha ett foto på den vagn där han hade biljett till Köpenhamn. Problemet var att han hade behövt något att luta sig mot och oturligt nog så fanns det inget lämpligt stabilt föremål där han stod. Frågan är väl om han inte hade fallit i hamnbassängen om inte Eberhart grabbat tag i honom just som fotot togs. Hur som helst, så fort de tomma timmervagnarna dragits av färjan växlades personvagnarna ombord (med Herman djupt nersjunken i sitt säte) och färjan kunde avgå i rätt tid till Faaborg. Någon vecka senare, med ett kortare uppehåll i Malmö, anlände Herman till Mollsjö med omgivning där hans fotokunnande så småningom nådde oanade höjder.

[Peter Estelius]

En pärla till berättelse! Ser fram emot att få veta mer om Schröders och vad som sig tilldragit i Kappelns hamn.

Ja hamn ja, du nämnde i ett tidigare inlägg att det verkar bli allt vanligare att kombinera järnväg med hamn, och det är inte bara här hos oss. Jag köpte ett ex av Model Rail på Press Stop i Sthlm att ha på tågresan hem. DFet var betitlat Easy ways to great Scenery med en större grupp som kallades Layout Planning.

Vad ser man invid den sist nämnda rubriken, jo en järnväg/hamnkombination, hmmm, det här exet måste ju gås igenom noga! Det visade sig att det var åtmisntoner fyra varianter av denna typ av anläggning och alla med det där typsikt brittiska väldigt kompakta byggsättet. Der lyckas ju få in hur mycket som helst på in gen ytra alls, jag är imponerad.

Det var särskilt en av anläggningarna som föll mig på läppen och det var en sk masterplan kallad Madderport, en switching layout eller ändstationslayout vid en större flodmynning. Lysande beskrivet och mycket bra byggt.

Vill därför passa på att rekommendera detta ex av brittisk MJ-tidning å det varmaste.

Mvh

/Peter

[Jan]

Tack Peter, trevligt att mina berättelser uppskattas.

Tipset om tidningen var bra, jag skall se om jag kan få tag på den vid tillfälle. Engelsmännen är ju mästare på att bygga små verklighetstrogna anläggningar. Jag har en belgisk mj-tidning någonstans i mina lådor där man skrev om en brittisk anläggning som egentligen bara var några spår (som en time saver ungefär) med några fabriksbyggnader/lagerhallar som bakgrund och med en kajkant med tillhörande "vatten" i förgrunden. Den var enormt fin och skall jag vara ärlig så var det inslaget det enda som fick mig att köpa tidningen. Jag hade varit glad om jag kommit bara hälften så långt vad gäller illusionen av verklighet. Jag antar att det bara är att ta nya tag och träna på.

Herman Schröder är en intressant karaktär som jag helt fräckt lånat av Rikard. Herman får väl nästan anses vara MMJ's "hovfotograf" men eftersom han uppenbarligen härstammar från Tyskland så tyckte jag att det kunde vara kul att beskriva hans liv och leverne innan han begav sig till Sverige. Jag tror mig ha förstått att jag har upphovsmannens vänliga bifall att nyttja Herman i mina, mer eller mindre, sanna berättelser.

För att ge en liten bakgrund till Schröders tyska liv lägger jag in lite text och bilder som tidigare presenterats i annat forum så den som känner igen sig får ursäkta "återutgivningen".

Herman Schröder och hans bror Eberhart föddes i Eckernförde i Schleswig-Holstein i norra Tyskland (eller Slesvig-Holsten som det hette när det var danskt). Tidpunkten är något oklar men bör ha varit runt 1900. Herman var äldst och lite tuffare än Eberhart som blev bortklemad av mamma Schröder. Eberhart startade så småningom ett litet antikvariat i Kappelns hamn (med betoning på litet). Mer om detta intressanta byggnadsverk senare.

Herman blev tidigt intresserad av teknik i allmänhet och fotografi i synnerhet. Han kände naturligtvis till den kände fotografen Wilhelm Dreesen (1840 – 1926) som också var född i Eckernförde. Herman fascinerades av de fotografier som Wilhelm tagit under 1800-talet och det här fotografiet från 1893 som föreställer den Kejserliga Överpostdirektionen i Kiel med järnvägsspår och tillhörande vagnar var speciellt intressant. Herman anammade senare Wilhelms känsla för detaljer och perspektiv vilket är väl synbart i hans fotodokumentation över MMJ's Trafikområde.



Herman arbetade redan under skoltiden och för sina intjänade slantar köpte han en begagnad kamera av Wilhelm Dreesen som då hade öppnat en fotoateljé i Kappeln (en filial till huvudbutiken i Flensburg). Dreesen tog sig an den unge Schröder och de blev väldigt goda vänner. Senare i livet skulle Herman till det yttre bli alltmer lik Wilhelm Dreesen. Det finns ett foto i MMJ’s fotoarkiv där Herman ståtar i vit kostym och kamera framför järnvägshotellet i Mollsjö. Bortsett från färgen på kostymen och möjligen årsmodell på kameran så är det ganska likt Wilhelm Dreesen på nedanstående självporträtt från 1894.



Dreesen var född dansk och kämpade mot Preussen under dansk-tyska kriget. Efter kriget verkade han som fotograf inte bara i norra Tyskland utan också i Skandinavien. Detta antas ligga till grund för Hermans val av bostadsort senare i livet (även om tidpunkten för utflyttning blev tvingande av annan orsak som kommer att beskrivas senare).

[tågtyckarn]

Här blev jag positivt överraskad. Jag förväntade mig en en vanlig plywoodanläggning men du har ju den känsla blandat med galenskap som gör en anläggning intressant att läsa om.

[Jan]

Tack för komplimangen.

Det är faktiskt smickrande att höra att jag tydligen inte låtit min, lite torra och byråkratiska, yrkesroll påverka mig alltför mycket i negativ riktning. Lite sund galenskap kan alltid vara nyttigt att ha med sig i livet så det är skönt att höra att jag har lite av den varan kvar. )

Sedan måste jag ge forum-ledningen en eloge som låter trådar med ostyriga tankar och fria associationer få ett utrymme och därmed låter oss ta del av livet i Hästholmen, Mollsjö och andra intressanta och levande miniatyrvärldar.

Jan