Smalspårsfrämjandets Forum

Johan, du snuddar vid ett av mina favoritämnen! Med all respekt för Paul Toll så är det Ivar Kreugers liv som fängslar mig mest. Vad är sanning och vad är lögn när det gäller hans död i Paris i mars 1932? Var det självmord eller mord, den frågan har intresserat mig under mer än 40 år.

Likafullt stod väl de tillsammans för ett stycke svensk industrihistoria! Och det var en aha-upplevelse när jag förstod att familjen Toll skaffat sig sitt namn genom att man kom från Västra Tollstad; socknen vars centralort var (och är) Hästholmen!

Kraftig förstoring av Hästholmens hamn, från gammalt kort taget från Ellen Keys Strand. Den märkliga kamera som åstadkommit detta fotografi var ett experiment som civilingenjören Karl-Erik Hasselblad låtit konstruera. Släkten är intressant, bland nära anförvanter fanns bl.a. Viktor Rydberg, vilket måhända förklarar familjens intresse för trakten kring Vättern. Det är oklart om Karl-Eriks son Victor, som kom att ägna sig åt kamerakonstruerande på allvar, fått namn efter skalden, men släkt var de hursomhelst.

Tack vare Karl-Eriks intresse har vi ett antal fotografier, de flesta handkolorerade, men ändå, som minnen från tiden runt 1910. Troligen var familjen tidiga gäster hos Ellen på hennes nybyggda Strand, men vi har inga urkunder som bevisar det.

Man får ju inte heller glömma att denna bild faktiskt innehåller universums och alltings slut (eller överflyttning till en annan kvantmekanistisk dimension?):
DET SVARTA HÅLET!
Syns bakom hamnfogdens hems takås som nätt och jämt skymtar bakom Västerängens sågs disponenters burgna villa...

För övrigt måste påpekas att i disponentvillans trädgård struttar omkring en riktig påfågel, vi får anledning till att återkomma till "nybyggarna" i trakten när väl själv järnvägarna också är avklarade. Först återstår dock ännu en av dessa flytetyg som höll näringarna igång runt Vättern...

Rex var ett tidigt lastmotorfartyg, Linköpings första faktiskt. 21 juni 1910 stod att läsa i Linköpings Hamnstyrelses dagbok att "motorpråmen" Rex var nybyggd. Byggd med den inte helt ovanliga metoden kravell på järnspant.
Befälhavare fram till 1916 var Axel Johansson, efterträdd av Werner Johansson.


Rex seglade ofta på Vättern och Vänern med gödning och spannmålslaster. I flera omgångar nämns hon inte i Linköpings hamnjournaler, som t ex 1918 och 1924 - 1927, trots att Linköping fortsättningsvis är hemmahamn.


1919 - 1923 var Gust. Karlsson befälhavare (lustig sed man hade att förkorta förnamn förr i världen! Kan karlen ha hetat mycket annat än Gustav / Gustaf?).
1925 blev Linköpings Förenade Rederier ägare, följt av en ägarcirkus i slutet på 1920-talet, utmynnande i att Ludvig Jonsson i Rimforsa övertog fartyget 1931.


Ludvig Jonsson kallades "Lucke på REX". Han var en man med ett hetsigt humör. Han beskrevs som en liten man med ett öga. Han gormade till andra om att sträcka tampar och hålla ifrån i slussarna. (Han ville ha förtur i slussarna och gnällde ofta om någon hann före.)

1940 dog Ludvig, och hans änka Hedvig ärvde båten men sålde den bums vidare till Fritiof Källson i Lidköping, som fortsatte med ungefär samma trafik som förut.

1958 var vätterseglationen all, då hon hamnade i Grönhögen. Förlist, blev vrak vid Hanö i oktober 1961.

För er som vill veta mer om Kinda Kanal och båtarna där finns en mycket trevlig hemsida som är aktiv och uppdateras då och då:

http://www.hjulsbrovarvet.se/
Hon (han?) ligger inte så djupt som man kan tro, utan är lågt byggd – det behövdes väl inte så mycket fribord på Kinda Kanal, och vågar man sätta förliga pollarna direkt på relingen antar jag man inte tänker övernatta i några stormbenägna hamnar. Styrhytter hade ju lastångarna haft länge, liksom de pråmar som bogserades. Och man bör observera att REX gråa skrov är ett TRÄ-skrov! (Sedan finns en liten tidsmässig poäng: Rex byggdes ursprungligen utan inbyggd styrhytt, så i någon liten mån figurerar tidsmaskinen med Doc Emmett Brown även på MHJ).

1910 är Rex sprillans ny, likaså MHJ med sitt bredspår och sin (nästan fungerande) ångvagn från Arlöf. Så detta är tidens hi-tech!

Sedan bör nogsamt noteras att hemmahamnen på 1930-talet uttalas Woimfoscha, inte "Rimfossa"!

Här finns en stilla och kontemplativ bild från Hästholmen, som visserligen gästades av flera tåg om dagen, s/s Trafik dagligen och flera gånger i veckan andra passagerarångare som Motala Express eller Viktor Rydberg, samt ett antal lastångare och segelskutor. Men det var trots allt några stunder om dagen det var liv och rörelse, resten av tiden var rätt stillsam.

Sin lilla storlek till trots innehåller MHJ-banan flera rätt komplicerade problem när det gäller ett "trafikspel" och framförallt då den last som överfördes mellan lastfartyg och skutor å ena sidan och MHJ och FVÖJ å andra, dessutom last som överfördes mellan FVÖJ och MHJ vid omlastningsspåren i Väderstad (ja, ähum, nästan som i verkligheten...). Det sistnämnda omlastningsstället hanterade i allt väsentligt (i modellvärlden vill säga...) jordbrukskalk och kalksten från Borghamn som skulle till "Bredspårets" kunder. Fartygsfrakterna handlade om tegel, kol, gödning, spannmål, massaved och timmer, aspvirke till Jönköping, gatsten från Omberg till Jönköping mm mm. Med lastångarna fraktades styckegods, och i dyrtider t o m halm och hö på taket till ss Trafik. Man var tydligen inte särskilt rädda för gnistor från hennes skorsten! Dessutom kossor och hästar som transporterades fram och tillbaka mellan Östergötland och Västergötland.

Vad gör Rex i hamnen? Hon har förstås lastat spannmål i Hästholmen. Spannmål och gödning var det som gällde för Rex anlöp i vätterhamnar.

Fina bilder (och text) Johan!

Är mycket förtjust i den typen av fartyg som Rex representerar på ett fint sätt.

Tack! Just for you then: Natten...


... tillhörde ugglan Magnus, fladdermössen, möjligen katterna Miranda och Ludendorff, samt Ångbåts AB Jönköping - Stockholms "Viktor Rydberg". Här ses dock som omväxling dagtidens Konung slumra sött vid kaj i Hästholmen. Besättningsman Borg tycker att i valet mellan att visa energi nu eller i morgon väljer han att krypa till kojs och visa sig på ett strålande humör under morgondagen istället. Kollegan, fast inte riktigt kompisen, Västros säger vare sig bu eller bä, för att nu inte stöta sig med vare sig de släktingar som vill höra honom säga bu eller de som vill höra honom säga bä.
Våran herr hamnfogde ägnar inte särskilt mycket tankemöda åt detta, det vore honom förmätet, men har stämt möte med den glade skepparen ombord och sina kompisar Måås och Malm, samt förstås Jens Jørgen Dampkaputt vars ångvagn också ställt sig i "ledighetsposition" (den kunde inte så mycket annat) på spår II i Hästholmens Hamn. Med senaste försändelsen från Göteborg (med lastångare förstås!) anlände äntligen efter "torrperioden" en större försändelse med Doktor Nielsens Bitter Dram, vilken egentligen smakade mer anis än bitter. Likt en flugfälla drar nyheten ett antal existenser till sig. Petter Enarming väntas vara på ingång likt skeppare Jösse på slupen Svan...

Lysande!

Ja, på några ställen är det ju det!

... var baron Cederströms Blériot. Vi återkommer till denna; första flygningarna gjorde han visserligen 1910, men det var först året därpå när flygplanet väckte uppmärksamhet i vätterbygden och bl.a. Ellen Key uttalade sig om flygets framtid.
Här sedd efter en av de första skymningslandningarna som gjorts i Sverige.

See you then!

Och för er som undrar; jag tror det är en snok man ser på marken...