Hästholmens mest ljusskygga karaktär var jönköpingsbåten s/s Viktor Rydberg, f.d. Trafik med en bakgrund som passagerarbåt mellan Linköping och Stockholm.
Kanalbåtarna mellan Jönköping och Stockholm anlöpte i regel Hjo på sina turer till Kungl. Hufvudstaden, men en avdelades för att anlöpa Hästholmen istället, som därmed hade en båtförbindelse i veckan med Stockholm, förutsatt att man orkade vara vaken på småtimmarna. Viktor Rydberg blev nästan en Hästholmen-institution, och när Per Brahe hade förlist blev det så småningom Viktor Rydberg som åter fick överta Per Brahes turer.
Viktor Rydberg byggdes 1885 som Trafik, för att tuffa fram och åter mellan Linköping och Stockholm. Mellan 1894 och 1896 trafikerade hon faktiskt Stockholm — Mariefred, för att återvända ett kort tag till sina gamla jaktmarker 1897.
1898 hamnade hon hos Ångfartygs AB Norden i Norrköping och stävade istället fram mellan denna stad och Stockholm.
1903 inköptes hon så av Jönköpingsbolaget, och är nu 1910 en av de två ångare som "pendlar" mellan södra Vättern och Kungl. Hufvudstaden. Det är Viktor Rydberg som fått östra vätternstranden med Hästholmen-anlöpen på sin lott.
Viktor Rydberg sjönk själv 1922, av samma skäl som Per Brahe (överlast), med tre omkomna besättningsmän som följd. Hon bärgades dock, moderniserades och sattes i trafik mellan Stockholm och Göteborg som s/s Astrea, för att slutligen skrotas 1956 tillsammans med en annan gammal jönköpingsbåt, s/s Ariadne, f.d. Primus (av många ansedd som den vackraste av alla kanalbåtar någonsin).
Två prominenta gäster ombord ses i samtal under kaptensbryggan; bygdens egen kulturkejsarinnna Ellen Key i samspråk med il conte di Melanzane som hälsat på sin dotter, och samtidigt passat på att besöka Ellen.
Eftersom Violas mamma och grevens hustru Anita (t o m hustruns namn stämde överens med Garibaldis dito) avlidit några år tidigare i en galopperande lungtuberkulos gick det rykten om vilken slags förhållande Ellen och Enrico Giuseppe hade. Vare nog sagt att Ellens hus Strand byggdes med mycket italiensk medelhavskustkaraktär, hennes dagbok tiger tyvärr om denna kontakt...
Il conte berättar för Ellen hur han nyligen blivit skymfad i socialisternas tidning Avanti, vars redaktör, den ökände pacifisten och socialisten Benito Mussolini kallat honom för "en j-a äggplanta". Ellen, som har sina egna radikala idéer är lätt förundrad.
Förutom il conte di Melanzane i sällskap med Ellen Key, finns också en ung familj från Köpenhamn med, musiker ut i fingerspetsarna. Man har med sig sin lille ettårige son Børge, och har förstås genast funnit sig väl bekanta med det inofficiella paret Giuseppe och Ellen. Den unga familjen Rosenbaum kommer senare att stanna till och bo över hos Ellen Key på hennes Strand, och bjuda dit "felaren" Adolf Fredrik, som inte bara är en simpel låtsnidare ("Spelman på taket" och "Wilhelmina ifrån Kristina" känner minnesgoda sedan tidigare), utan även har ett hum om musik som han själv inte snickrat ihop. Montis Czardas behärskar han till fulländning och kan leka med fram- och baklänges.
Dessa kontakter påverkar så småningom den unge Børge under sin tidigaste uppväxt, och kommer att prägla honom starkt för livet.
I år är det 100 år sedan den lille parveln föddes, han har i dag fått ett torg i Köpenhamn uppkallat efter sig, och på ett litet litet hörn har tydligen våran Adolf Fredrik bidragit även här till mannens framtida storhet.
När han (Victo Borge alltså...) fyllde 80 höll han konsert på Tivoli tillsammans med den i dag världsberömde flöjtisten Michala Petri, och de framförde just Montis Czardas på ett alldeles oförglömligt sätt:
http://www.youtube.com/watch?v=ORRFl6f5n04
Rrrrr... sådan gør jeg hver morgen...
Inte ens den mest älskade av människor har evigt liv på jorden — så inte heller de små figurer som f n befolkar västra Östergötland år 1910. Just you wait...
