Tidigt var mitt ideal en Eggerbahn anläggning på en yta som knappast var större än en attacheväska med två stationer, en hamn och en mängd spår. Jag drömde om att få till en sammanpressad version av Glava glasbruksbanan med hamn och växel och kanske antydan till glasbruk.
Med tiden ökade ambitionerna på ritningarna. Det jag hade var vaga minnen av hur det sedan länge nedlagda området vid hamnen vid Glafsfjorden där banan mynnade ut såg ut och enstaka delar av banrester som man kunde se i Glava. Några ritningar på spårdragningar hade jag inte förutom den mycket översiktliga generalstabskartan med sina vackra bergknallar utmarkerade, en typ av landskap det finns gott om i denna bygd .
Eftersom jag gärna också ville kombinera smalspåret med stambanan Oslo – Stockholm som passerade Glafsfjorden fast på andra sidan sjön så tänkte jag mig att ett normalspår hade funnits genom bygden. Byggnaderna var mestadels platsbyggsatser som jag byggt genom åren, framför allt en liten Heljan station, ett mejeri och en lanthandel, allt i tegel som är ovanligt i denna bygd för annat än industribyggnader. För att få plats ritade jag in banan delvis i en befintlig bokhylla:
Se nedan.
Efter många ritövningarna började det dock dra ihop sig. Nu hade jag varit på plats och dokumenterat bruksmiljöerna. Ritningar över spåren saknade jag dock fortfarande.
Det radikala draget blev att placera den täta bruksmiljön vid Hillringsberg tätt inpå Bergsviken. På så sätt kunde jag dra glasbruksbanan tätt mellan de ofta höga bruksbyggnaderna och uppför de branta små backarna. Rakt genom denna bruksmiljö drog jag normalspåret på bro över hamnmiljön på sätt som inte är helt ovanligt men i en skarp kurva som jag hoppas delvis döljs av de höga husen. För att få plats intill en balkongdörr och ha anläggningen en bra bit ut i rummet rundade jag hörnen. Glasbruksiljön består bara av två små restbyggnader som finns kvar efter att det stora bruket revs. Den blev sammanlagt 200 x 145 cm.
Se nedan.
På många sätt är det en klassisk rundbana. Långa tåg ska kunna mötas men delvis i en tunnel som ska dölja den ena ändens skarpa kurva. Lite överdrivet är en bibana som inte är elektrifierad lagd som en minicirkel runt Hillringsbergs bruksmiljö. En gång stakades en bana ut som avvek åt vänster från stambanan strax väster om Arvika för att vika av ner mot Glafsfjordens övre ände och vidare ner mot Årjäng och Dalsland, vad som kom att kallas De Vackra Vyernas Järnväg, DVVJ eller som den egentligen heter Dal-Västra Värmlands Järnväg. Någonstans behöver rälsbussar och ångtåg få sin egen slinga på banan. En vänding av tågen är också tänkt ska kunna ske. Det hela blir lite till ett virrvarr utan så mycket funktionell verklighet när bibanorna ansluter till stambanan, men vad gör man inte för att uppnå effekten av en rundbana a la julskyltning.
