En inte alltför skärpt iakttagelse, men som visar nuvarande utsträckning.
Platsbrist gör att det inte går att avbilda hela banan, vilket annars hade varit önskemålet. I brist på detta har jag fått anlägga en lite gnutta landsbygd, följd av Väderstad - dock med vissa egenskaper som även Ödeshög hade, och direkt därefter Hästholmens Hamn.
Från början tänkte jag bygga Hästholmens station och dess hamn, vilket ju hade varit mer överensstämmande med verkligheten. Men eftersom jag ville att det skulle gå att bedriva trafik på banan också, föll det sig bäst att koppla ihop Väderstad och Hästholmens hamn. Det senare eftersom jag är mycket förtjust i de farkoster som trafikerat Vättern genom tiderna. På denna bild, t.ex. galeasen Elida och Motala Express, som fortfarande trafikerade Jönköping - Motala år 1910, när denna saga är tänkt att börja.
Ursprungligen hade jag tänkt min idé som en lärohistoria för mina barn, men jag inser nu att även lillasyster hinner gå ut skolan innan jag är färdig med mitt projekt, som är tänkt att kunna avbilda trafik och miljö alla år från 1910 ända till våra dagar.
Våra dagar? Banan lades ned 1990. Men skam den som ger upp för så enkla hinder. Nej, i "min" fiktiva värld var Väderstadverken med sina jordbruksmaskinprodukter tillräckligt viktig kund för att kunna framtvinga upprustning och fortsatt trafik.
Sedan tänkte jag från början befolka landskapet med verkliga personer, i proportion till hur befolkningen växte. Det fungerade inte. Jag vet det mesta om hur Ellen Key, Verner von Heidenstam och prins Eugen betedde sig och var klädda när de härjade i bygden, likaså de flesta tjänstgörande stinsar. Men om de senare vet jag ju ingenting alls om deras familjer! Detta ledde mig in på tanken att dikta upp persongalleriet eftersom jag ändå aldrig skulle kunna göra det rättvisa.
Nåväl, storyn börjar 1910, och redan detta år är banan utsatt för hårdhänt "revision" av spårunderlag, ombyggnad av Väderstads stationsområde mm. Men om ni vill höra hur allting gick ska jag försöka hålla er underrättade.
