Med denna vagn, den fjärde av ett otal tänkbara varianter, har producenten förädlat konstruktionen med att bland annat inkludera ett antal extra vitala delar. Som exempel kan nämnas att antalet fotstegskonsoller och slutsignalhållare är fler än vad som behövs och detta är en klar fördel då dessa detaljer, främst fotstegskonsollerna, är modellens svaghet. Jag har dock svårt att se hur man skulle kunna lösa monteringen av fotstegskonsoller bättre men just vid detta monterings/lödningsmoment gäller det att vara noggrann. Efter att byggt ett antal vagnar har jag funnit en metod som jag finner bra. Den går ut på att löda långbalkarna i golvenheten, därefter förtenna nit-imitationen (nitförbandet) och så, med rejält av lödvatten och en avtorkad lödspets, fästa nitförbandet på plats på långbalken. Här gäller det att vara noga och se att hålen i såväl nitförbandet som långbalken kommer rätt. Nu kommer så det svåra momentet att få fotstegskonsollerna på plats. Dessa är så noggrant etsade att de svårligen går att "trycka på plats" utan att förberdelser sker. Jag tar bort grader på konsollerna med en nålfil samtidigt som jag minska ttjockleken något. Hålen i balken borrar jag upp med en 0,4 mm borr och brotchar hålet i vertikal riktning något. Därefer pressar jag försiktigt konsollen på plats med hjälp av en spetsig tång. Det är inte ofta det första försöket går bra varför jag oftast måste upprepa momentet.
Som ni troligen ser återstår några byggmoment på vagnen. Gångjärnen till dörrarna skall slipas ner, handräcken monteras, takdetaljer skall på plats och så skall slutsignalhållare monteras.
Kvarvarande oklarheter gäller färgsättninga och märkning av vagnen. Skall vagnen vara brun, eller möjligen blå? Bar vagnarna något landskapsvapen och/eller bansignatur. Var vagnarna klassmärkta?
För att ytterligar försvåra det hela var vagnarna under tiden fram till deras ombyggnad med plattform och lanternin (1905-1910) klassade som B, BC och C - ett intressant byggprojekt.
/Ola
