Låt oss repetere grundarne

[Hauk]

Bortsett fra lok og vogner er et vel ingenting som er så viktig for en modelljernbane som spor.
Og som de skrev i Model Railroader en gang i de riktig gamle dagene (sannsynligvis da Linn Westcott var redaktør): Track is a model, too!

Så jeg har eksperimentert litt med å bygge så realsitisk spor som jeg kan få til i nullskala (1/45, 22,2mm sporvidde).
Men det er lett å se seg blind på det man har bygget, og jeg ønsker derfor at forumet gir mine mine to testbiter en rating på en skala fra 0 til 10:

mainline_2.jpg (554.9 KiB) Visad 1407 gånger

siding2.jpg (456.42 KiB) Visad 1407 gånger

Understreker at dette er testbiter på noen titalls centimeter lengde, så det er ingen grunn til å hold igjen kritikken.
Lurer særlig på om kreosotfargen er overbevisende.

Om noen har gode tip stil ballastering, maling og smussing av spor, kjør på!

[PeO Helgesson]

Övre bilden ger intryck av ganska modernt spår med halvgamla slipers och ny makadamballast. Nya kreosotimpregnerade slipers är nästa svarta. Underläggsplattor, lite grövre rälsprofil och makadamballast ger intryck av hårt trafikerat spår. Men underläggsplattorna ligger felvända. Det ska vara två spik på insidan, som utsätts för störst krafter, en spik på utsidan.
Idag har Roslagsbanan makadamballast, men förr i tiden var det nästan alltid grusballast (i Sverige).
Undre bilden visar slipers som legat lång tid. Bleka i färgen, lite murkna och rost från spikarna ser ut att ha spritt sig längs träet. På ett äldre spår är ofta sliprarna av olika ålder och därmed lite olika i färgen
Med tiden brukar ballast och slipers bli alltmer lika i färgen av bromsdamm och ibland oljespill från glidlager, så smutsning med airbrush är en bra metod.
Jöran Johansson visade många fina färgbilder från när smalspåren i Östergötland var i trafik på gamla Järnvägshistoriskt Forum, kanske går de att hitta.

[Olof]

Intressant spörsmål; det där med spår är komplicerat och något jag funderat en del på. Spåret är en modell men frågan är hur mycket tid och energi man behöver lägga på det och för vem.

Jag tänker att mycket beror på vad åskådaren vet om spår. Jag tror att de flesta åskådare tänker på spåret som "pinnar på tvären under två räler". Så länge som det ser någorlunda rätt ut så accepteras det som spår eftersom åskådaren inte vet om att det finns något som heter underläggsplattor. Sedan är det svårare när man själv är åskådare och vet vad som saknas eller har kunniga besökare som verkligen kommer så nära som här.

En annan tanke är att man får bättre effekt om man har fläckar med extra mycket detaljer som skiljs åt av relativt odetaljerade avsnitt. I fallet spår skulle det kunna vara några tuvor i och vid spåret och de metallband som ibland ligger mellan sliprarna mitt mellan spåren istället för rätt antal spik vid varje slipers.

Ett annat sätt att se på det är att se modelljärnvägen som en scen (a la Ian Rice) och då är frågan hur mycket detaljer man lägger på scenens golv. Man vill ju inte att golvet skall ta fokus från skådespelarna.

Jag har landat i att kulörerna är viktigare än detaljer. Använder chamotte som är enkelt att färga som grusballast. Har tidigare använt siktad grus från Klostersågens station men det blev lite för grovt och var svårare att färga.

En detalj jag jobbat med men som jag insett bara jag ser är att ha olika avstånd mellan slipersen så att det är tätare mellan dem intill tänkta rälsskarvar. SJ hade vissa standardmått på rälslängder så utgående från dem placerade jag ut tänkta skarvar där jag lade slipersen tätare.

Så lite återkoppling.

• Jag tycker att du lyckats bra med färgerna.
• Makadamen ser nylagd ut och är det meningen så är det bra, annars föreslås allmän utjämning av kontrasterna med färgspruta.
• I grusballasten finns det små mörka stenar som känns onaturliga när man kommer så här nära men de kanske försvinner på avstånd. Om du använder ett annat material med mindre spridning i kornstorlek kanske du kan komma undan dem.
• Hur högt man skall grusa har varierat över tid. Tittar man på äldre foton så är ofta slipern täckt av sand. Här har du slipersen synliga och du måste då se till så att det inte hamnar någon sand ovanpå slipersen. Det har du lyckats bra med.

Det blev lite kritiskt men jag tror att det är det du är ute efter

/Olof

[Hauk]

Takk for tilbakemeldinger!
Pinsamt at svilleplatene ligger feil vei…

Grusballasten er chamotte, og de steinene er forurensning som jeg ikke skjønner hvor kommer fra!

Makadamen er litt i groveste laget, og sammen med code 125 spor blir det litt leksaksaktig. Thamshavnbanen hadde skikkelig pukkballast og ganske kraftige skinner. Dessverre er blir eksakt skinnevekt code 115 i 1/45. Men tror jeg code 100 er et bedre valg.

[Hauk]

PS: post gjerne referansebilder og modellspor som dere synes ser bra ut!

[Tomas Jansson]

Det här blir kanske inte så kritiskt, men jag måste säga att sliprarna ger ett mycket tjusigt slitet intryck! Supersnyggt!

Tomas J

[Anders Östlund]

När det gäller smalspår, och även mindre sidobanor för normalspår, så är mitt minne (=nostalgi) att det är sandballast och jag tycker du har lyckats fånga det mycket bra på undre bilden. Jag kan tvärt om övriga kommentarer tycka att de "svarta prickarna" ökar realismen! I de bilder jag ar sett (och till del samlat på mig) finns alltid en del större sten inblandat i den annars ganska homogena sandballasten. En gissning är att det på järnväg är samma som på åkrar eller i påsar med "mixnötter", de lite större stenarna "vandrar upp" följande vibrationer(?) m.m.

Sen tycker jag Olof (och Linn W) har en bra poäng, spåret är en modell det också. Hanterar man den som en sådan och ser till att detaljerna kommer på plats så avleder det blicken från att bara fokusera på ballasten. Skarvar med skarvjärn och justering av slipersavstånd, underläggplattor, slipersband, någon bytt sliper och kanske en liten "hög" med gamla slipers som ligger vid sidan och väntar på banavdelnignen osv.
Modellbygge är väl till stor del att skapa många små saker som blir en helhet och som ger betraktaren en möjlighet att känna igen en mängd småsaker och ledas runt när man betraktar modellen utan att varje liten detalj kanske måste vara 100% exakt...

Om jag någonsin kommer igång att bygga så är mitt mål att hamna i närheten av dun undre bild, jag tycker den ser "helt rätt" ut!

/Anders Ö

[Hauk]

Det er vanlig å si at det ikke finnes noe rett og galt når det gjelder modellbygging, det er jo en hobby osv.

Men det finnes mer eller mindre realistisk modelbbyggeri. Utfordringen er at hva vi oppfatter som realistisk er subjektivt, vi sammenligner det vi ser i modell med det vi tror er hvordan virkeligheten ser ut.

Derfor er det nyttig med referansebilder. Her kommer et par bilder fra Jädraås tatt i 2021.

ballast.jpg (501.12 KiB) Visad 1179 gånger

ballast_02.jpg (463.8 KiB) Visad 1179 gånger

Som vi ser er det faktisk en del større steiner i grusballasten. Uten at jeg skal påstå at det var et bevisst valg å legge til disse. Tror mer det er tilfeldige "forurensinger" som havnet i chamotten.

Post gjerne egne bilder av spor, både modell og prototyp!

[Björn D]

Hej!

Det chamottballasterade spåret påminner om typiskt svenskt grusballasterat spår. Möjligen är slipersändarna lite bara, man ville ju att spåret skulle vara stabilt i sidled och därför var det några decimeter med ballast utanför slipersändarna. I Sverige var sliprarna ganska länge skräddade och inte sågade viket innebar att bara ovan- och undersidan var plana medans sidorna var välvda. Det innebär att det som man ser av slipern oftast är smalare än den uppgivna slipersbredden.

Ganska länge lade man in oinpregnerade slipers som då aldrig blev bruna utan allt från trävita till olika nyanser av grått. En oinpregnerad slipers höll i omkring tio år.

Grusballasten hämtades från olika rullstensåsar och varierade kraftigt i färg beroende på vilka bergarter som inlandsisen malt ned. I någon SJ- skrift talar man sig varm om just grusballast i förhållande till "slagen sten" (makadam). Sverige var så rikt på bra grus att vi slapp använda makadam, jämfört med andra länder. Min gissning är att förhållandena i Norge och Sverige var och är ganska likartade.

Jag kan tänka att grusballast var bättre för oinpregnerade slipers då dessa lättare kunde bevara en konstant fuktighet.

För den som vill fördjupa sig i ämnet gav SJ ut två tjocka böcker, Banlära band 1 och Banlära band 2. I Banlära band 1 så finns mycket att läsa om överbyggnaden från sid 275 och framåt, se länken nedan:
http://www.samlingsportalen.se/digitalt ... 01_web.pdf

Med vänlig hälsning
Björn D

[Mallet]

Ett mycket intressant ämne!
Om jag börjar med bilderna från Jädraås så är det inte för DONJ representativa syllar.
En i JTJ med goda kontakter inom Banverket pratade åt sig ett jätteupplag med normalspårssyllar från en urspårning i Dalarna.
Varje år så sågas ca 300 st av dessa ner till smalspårsmått och byts ut. Materialet i dessa är mestadels bok och ek.
DONJ, som varken använde underläggsplattor eller impregnering, använde sig av vad jag tror kallades block dvs 1800 mm stammar som kantades på 2 sidor från egen skog sannolikt mest fur då. Detta medförde att man bytte ut alla sliprar över en ca 10årig period.
Den banan är vad jag försöker efterlikna.

DONJ spår färdigt.jpg (285.04 KiB) Visad 544 gånger

Detta är ett i mina ögon färdigt spår. Syllarna är sågade av torra grangrenar som baggbölats i skogar runt nejden. Sågade och hyvlade till ungefärliga mått. Spikade med spikar gjord av glödgad järntråd. Ballsten är nog lite för grov, siktad som den är av orginalbanvall uppgrävd några 100 meter före
Östby station. Rälsen är Roco code 83 som svärtats och målats. Kortare syllavstånd i skarvar dvs ungefär var 15:e syll. Skarvarna är tänkt att markeras med printade skarvjärn.

DONJ växel 2.jpg (173.83 KiB) Visad 544 gånger

En växel under byggnad får en del detaljer 3D-printade. Syllar av björk. Gamla bilder från DONJ visar mera arbetade växelsyllar.

DONJ spår.jpg (355.18 KiB) Visad 544 gånger

Att klossa rälsen var vanligt på DONJ. Ett himla arbete i skala som undelättas betydligt med printning. Ett life-time supply i en printning.
Ja det var väl allt.
Mvh LH