Föreståndarinnan själv, Svea Sväärd städar upp efter att den sista gästen lämnat "syltan". Det var f.ö. smeknamnet på caféet som var berömt för sin kalvsylta och den svårbestämda åldern på densamma. En del skrönikörer påstod att den till och med var äldre än Svea själv.
Sista tåget lämnar Grepens station en strålande sensommardag 1956. En minst sagt brokig tågsammansättning som stått uppställd på bangården kan urskiljas efter Z4p:n. Grepenbanans enda personvagn, följd av en kalkvagn samt ett antal öppna och slutna vagnar.
Sista växlingen i Grepen. Kiosken är fortfarande öppen men den kommer sedermera att flyttas för att åter användas som kiosk i det lilla stationssamhället Ebbetorp utmed den smalspåriga Vestra Wetterns Järnväg (VWJ).
Z4p:n växlar ihop det sista vagnarna som under en längre tid stått uppställda på Grepens bangård.
En sällsynt bild på en av SJ:s Y01p (fd HSJ 20) på besök i Grepen. Troligtvis är bilden tagen en söndag eftersom det under några tidtabellsperioder i början av 1950-talet gick rälsbuss från Grepen till Ekedalen i samband med gudstjänsterna. Avgångstid från Grepen var 10.05 och ankomst åter i Grepen enligt tidtabell 14.30. Huruvida möjligheten att färdas med järnväg till kyrkan påverkade Grepenbornas Gudstro färtäljer dock inte historien. Jag vet bara att bussen efter några år drogs in med motivering från SJ-håll att resandeunderlaget sviktande. Efter ytterligare några år så drogs även godstrafiken in och stationen stängdes för gott.
En bild som visar ett godståg strax före avgång från Grepen. Troligtvis är det ett "heltåg" med asptimmer till Vulcan i Tidaholm som växlas ihop.
Detta byggdes en gång i tiden för att hysa kalkbrottets eget ånglok. Loket inköptes 1912 och gjorde tjänst fram till 1950 då det först ställdes av och småningom skrotades. Växlingen i kalkbrottet sköttes fram till nedläggningen 1956 av Z4:an. I bakgrunden skymtar bron med 600 mm spåret som leder till skifferbrottet.
