Mälarviken Mollsjö Järnvägar

[Jan]

Ett fantastiskt bygge. Det öppna fönstret är en höjdare.

Jan

[1956]

Jan, jag bollar över ditt beröm till Stefan som har byggt huset!

[1956]

Efter förstatligandet av MMJ 1947 ersatte rullande SJ-materiel efterhand privatbanans. Här ses de då nya rälsbusssarna just passerande Svartsjön. Dock märktes en del om till SJ och något av den rullade så sent som 1956 kvar med MMJ-märkning.

[Jan]

Snygg rälsbuss Rikard. När jag började som Tågklarerare i Eslöv 1980 gick det fortfarande sådana till Ystad så jag har faktiskt visat avgång till ett antal. Stort tack för denna härliga nostalgi-tripp.

Jan

[janclaesson]

Du får bolla över beröm från mej med Rikard! När jag ser på din fina bild med rälsbussen sneglar jag bakåt en stund och suckar, har en sådan uppsättning uppställd på hyllan. Tidsbrist...

Janne C

[1956]

Mälarviken Mollsjö Järnvägar

1898 påbörjades bygget av privatbanan Mälarviken Mollsjö Järnvägar. 1903 var järnvägen färdigbyggd och invigdes med pompa och ståt i juli det året. Kung Oscar II var där och klippte bandet.

Åren fram till 1:a Världskriget präglades av en stark efterfrågan på både person- och godstransporter och delägarna i MMJ såg sina aktier stiga ansenligt i värde. Sedan kom kriget och Sverige led brist på en mängd förnödenheter däribland stenkol. MMJ:s lok fortsatte trots det att vara i trafik eftersom tillgången på virke var god i trakterna kring Mollsjö. Kriget medförde dock en viss nedgång i efterfrågan på godstransporter som resulterade i sämre lönsamhet för järnvägsbolaget. Efter kriget blomstrade trafiken åter och affärerna gick än en gång lysande fram till Ivar Kreugers död i Paris i mars 1932. Den s.k. Kreugerkraschen innebar stora på påfrestningar på hela den svenska ekonomin. Det innebar framförallt att godstransporterna åter igen minskade och till följd av det blev ett flertal av MMJ:s anställda utan arbete. Efter den nedgången hämtade sig aldrig Mälarviken Mollsjö Järnvägar och det banade väg för förstatligandet 1947, då SJ tog över driften av järnvägen.

Nu befinner vi oss i nådens år 1956 och det mesta av den rullande materielen inom forna MMJ:s trafikområde är reviderad och SJ-märkt, men i folkmun benämns banan fortfarande Mälarviksbanan. Mälarviken är förbindelsen med stambanan även om samhället inte ligger direkt vid den. Det är dock inte ovanligt att tåg mot Stockholm och Malmö omdirigeras så att de passerar både Mälarviken och Mollsjö. Innan förstatligandet var banan inte elektrifierad och man använde sig då endast av ånglok och ett par rälsbussar av fabrikat Hilding Carlsson. År 1955 elektrifierade SJ hela sträckan för att kunna köra med sina D- och F-lok men även efter 1955 ombesörjdes personnärtrafiken oftast med rälsbussar, däribland den nya Y6:an. Fortfarande användes även ånglok i den tjänsten.

Både Mälarviken och Mollsjö är blomstrande samhällen i 50-talets högkonjunktur. Industrierna går för högtryck och tillväxten i den svenska ekonomin ligger ofta över 10% per år. Båda orterna stoltserar med järnvägshotell, Mälarvikens Järnvägshotell som ägs av Sölve Segerbad och Järnvägshotellet i Mollsjö, där det sistnämnda nog får anses som det mest välrenommerade. I Mollsjö är det inte ovanligt med diverse celebra besök. Namn som Fritiof Nilsson Piraten, Sten Broman och romanförfattaren Jan Rijou ses ofta i matsalen intagandes hotellets vida berömda smörgåsbord.

Som i alla mindre samhällen finns det en socitet. Segerbad räknas naturligtvis dit. Andra självklara namn i det sammanhanget är Herbert Cronholm direktör för Mälarviksverken och Bertil Segerviss kommunalråd i Mollsjö tillika ägare av Mollsjö Lådfabrik AB. Ytterligare personer tillhörande socitén är Bertil Skosej kommunalråd i Mälarviken, Herman Schröder stjärnfotograf, också naturligtvis Eufon Arnfeldt prosten i Mälarviken…fattas bara annat! Javisst ja, Jönshagen och Järving glömde jag nämna. Jönshagen äger och driver Jönshagens Snickerifabrik och Järving är exploatör i regionen.

I båda samhällena förkommer det skvaller och kotterier. Det ryktas t.ex. att Segerviss vänsterprasslar med Stinsen Jernbladhs fru Inger, att Berndt Hällöra, klockaren förstärker lönen ur kollekten och att Järving finns på riktigt. Men vill man läsa om hur saker och ting förhåller sig i verkligheten skall man läsa Mollsjö Allehanda, där kan man dessutom faktiskt även läsa en och annan artikel om övriga världen och allt är en ren fantasivärld.
På vägen mellan Mälarviken och Mollsjö ligger Sjövik alldeles vid sjön Kröken. Det är ett litet samhälle med 29 invånare där bl.a. familjen Rapp bor och livnär sig. Ove Rapp är fiskare och hustrun Solveig säljer vad maken fångar. Sjövik är en liten station och ett och annat lokaltåg stannar till där någon enstaka gång. På vägen mot Sjövik passeras även sjön Boven där Mollsjöholm ligger med utsikt över sjön. På Mollsjöholm bor Jöran Person med hustru Anita. Jöran har varit en högt uppsatt rikspolitiker och Anita chef för ett välkänt alldeles självgående statligt företaget. Nu har båda dragit sig tillbaka till herrgården med sina väl tilltagna pensioner och lever livets glada och behagliga dagar.

Framtidsutsikterna för Mälarviken-Mollsjö Järnvägar ser lovande ut. Samarbetet mellan Järving och Jönshagen har utvecklats på ett lyckosamt sätt och planerna ser ut att gå i lås, det blir en modelljärnväg… eller en modell av en järnväg om man vill uttrycka sig så.

[Johanmmolin]

Det känns ungefär som Sverige är (och var) som mest...
Spännande att läsa denna förklaring om traktens bakgrund!

[Jan]

Mycket intressant och läsvärd beskrivning över MMJ:s historia. När det gäller persongalleriet blir jag speciellt glad över att Herman Schröder fortfarande har sin hemvist inom trafikområdet. När utkommer egentligen nästa nummer av Mollsjö Allehanda?

Jan

[1956]

Det här fotot är taget av Schröder 1948, alltså året efter att MMJ blivit förstatligat. Redan då var elektrifiering klar som synes på bilden. I YEJ-vagnen sitter Piraten som envisas med att bara vilja åka i den när han skall till och från Mollsjö. Man kan också se att den gamla Ka:n fortfarande har kvar sin MMJ-märkning.

[1956]

Ännu ett av konstellationen Schröder/Jahrehorns foton. Den här gången är det Sjövik som varit "måltavlan".