En smalspårig spårvagn i 0m
Postat: lör 09 dec 2023, 23:41
För ovanlighetens skull håller jag sedan en tid tillbaka på att framställa en modell i 0-skalan! Och smalspårig blir den, i så motto att det var meterspår man använde hos Ulricehamns Elektriska Spårväg när förra seklet var ungt.
Det handlar alltså om den ökända spårvägen som aldrig någonsin fick trafiktillstånd, p.g.a. att hela anläggningen var ett fuskbygge av sällan skådat slag som fick besiktningsmannen att på ett nästan chockerande sätt "spy galla" i protokollet. All fokus låg uppenbarligen enbart på "lågpris", medan man totalt blundade för alla former av säkerhetsaspekter och annat som kunde bli fördyrande. Kvalité var heller inget som stod högt på agendan när anläggningen byggdes. Exempelvis var den begagnade räls man köpte in väldigt billig av en anledning; den var nämligen så nersliten att den redan var skrotfärdig. Man kan tycka att varningsklockor borde ha ringt i huvudet på de ansvariga när båda de inlånade grusvagnarna gick ur spår redan vid bygget. Men icke! Lyckligtvis kom ingen till skada vid den händelsen, för kyrkans stenvägg satte till slut stopp för den vådliga framfarten.
Och själva spårvagnen som man beställde från Stockholm Södra Spårvägsaktiebolag (SSB) var också en "lågpris-variant", vars specifikationer absolut inte var lämpade för en bana med så kraftig stigning. Otillräcklig bromsförmåga var en av punkterna i det där protokollet. Genomgående konstaterades att allting var alldeles för klent tilltaget med tanke på banans läge och beskaffenhet, så det där trafiktillståndet kunde man bara drömma om att få.
Men den blev ändå Sveriges absolut lönsammaste spårväg, trots att inte en enda betalande passagerare någonsin åkte med den! När banan senare revs, vid första världskrigets slut, hade nämligen metallpriserna rusat i höjden rejält. Så aktieägarna blev trots allt väldigt nöjda med investeringen.
Själva spårvagnen gick bara några få provturer strax efter leveransen år 1911, det var allt. Den såldes senare vidare till Göteborg, där man enbart var intresserade av dess motorer och körkontroller. Att spåra om vagnen till normalspår var aldrig aktuellt, så den pallades upp på "skrotspåret" intill vagnhallen i Gårda. Vad som därefter hände med den vagnen är det ingen nu längre levande som vet.
Men just den vagnen i skala 1:45 är uppenbarligen en högt åtråvärd "önskemodell" för åtminstone en person. Så jag har sedan en tid tillbaka påbörjat det projektet i mitt CAD-program. Inga delar har emellertid blivit utskrivna ännu, för det är fortfarande en hel del kvar att rita. Fast jag tänkte ändå presentera projektet här, trots att bara kupén och taket är färdigritat i dagsläget. Meterspår är ju i alla fall att betrakta som "smalspårigt":
Fortsättning följer så småningom!
/Pehr
Det handlar alltså om den ökända spårvägen som aldrig någonsin fick trafiktillstånd, p.g.a. att hela anläggningen var ett fuskbygge av sällan skådat slag som fick besiktningsmannen att på ett nästan chockerande sätt "spy galla" i protokollet. All fokus låg uppenbarligen enbart på "lågpris", medan man totalt blundade för alla former av säkerhetsaspekter och annat som kunde bli fördyrande. Kvalité var heller inget som stod högt på agendan när anläggningen byggdes. Exempelvis var den begagnade räls man köpte in väldigt billig av en anledning; den var nämligen så nersliten att den redan var skrotfärdig. Man kan tycka att varningsklockor borde ha ringt i huvudet på de ansvariga när båda de inlånade grusvagnarna gick ur spår redan vid bygget. Men icke! Lyckligtvis kom ingen till skada vid den händelsen, för kyrkans stenvägg satte till slut stopp för den vådliga framfarten.
Och själva spårvagnen som man beställde från Stockholm Södra Spårvägsaktiebolag (SSB) var också en "lågpris-variant", vars specifikationer absolut inte var lämpade för en bana med så kraftig stigning. Otillräcklig bromsförmåga var en av punkterna i det där protokollet. Genomgående konstaterades att allting var alldeles för klent tilltaget med tanke på banans läge och beskaffenhet, så det där trafiktillståndet kunde man bara drömma om att få.
Men den blev ändå Sveriges absolut lönsammaste spårväg, trots att inte en enda betalande passagerare någonsin åkte med den! När banan senare revs, vid första världskrigets slut, hade nämligen metallpriserna rusat i höjden rejält. Så aktieägarna blev trots allt väldigt nöjda med investeringen.
Själva spårvagnen gick bara några få provturer strax efter leveransen år 1911, det var allt. Den såldes senare vidare till Göteborg, där man enbart var intresserade av dess motorer och körkontroller. Att spåra om vagnen till normalspår var aldrig aktuellt, så den pallades upp på "skrotspåret" intill vagnhallen i Gårda. Vad som därefter hände med den vagnen är det ingen nu längre levande som vet.
Men just den vagnen i skala 1:45 är uppenbarligen en högt åtråvärd "önskemodell" för åtminstone en person. Så jag har sedan en tid tillbaka påbörjat det projektet i mitt CAD-program. Inga delar har emellertid blivit utskrivna ännu, för det är fortfarande en hel del kvar att rita. Fast jag tänkte ändå presentera projektet här, trots att bara kupén och taket är färdigritat i dagsläget. Meterspår är ju i alla fall att betrakta som "smalspårigt":
- Korg och tak.jpg (196.43 KiB) Visad 4354 gånger
Fortsättning följer så småningom!
/Pehr