Bland tomtar, troll och annat konstigt i naturen...
Postat: mån 19 sep 2011, 18:13
Tåkern...
Dottern har varit i farten med pappas kamera. Stilstudie av skata och hästar...
Vid Tåkern samlades redan för hundra år sedan en mängd ornito.. ornito... fågelskådare. Här kan ett bläsandpar beskådas (om än inte omringas, som ju Stig Grybes fågelskådare ville ha det till).
Bland de mindre populära hyresgästerna i hamnen är detta par fåglar, längs kusterna ofta kallade ålakråkor, men egentligen lystrande till namnet storskarv. Orsaken till deras omåttliga brist på popularitet kan förstås om man skärskådar det träd de sitter i, häckningsmiljöerna brukar se ut så rätt kvickt. Fåglarna kom t o m MHJ:s personal att kalla hamnspåret närmast magasinet för "skarvspåret", och när hamnföreståndare Birger Hugosson ombads ladda sin hagelbössa och jaga bort fåglarna, hade han en sådan skrämd respekt för dem, att det sades på byn att han var tvungen att ta både ett och två "skarvjärn" först...
Grävlingar hörde till de få vilda däggdjur man kunde se i någon omfattning vid sekelskiftet, tillsammans med skogsharar.
Will there, will there be a ferryboat by Lake Vättern's shore?
- tell me - tell me, I implore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'
Edgar Allan Poe var troligen synsk (därav alla kusliga spökhistorier), och trots att han dog ganska precis 50 år innan tågfärjor diskuterades mellan Hästholmen och Hjo, har man hittat detta utkast bland hans efterlämnade anteckningar. Nu kom aldrig dessa versrader med i hans berömda dikt Raven. Väderstads egen Hugin bryr sig inte.
Även vid smalspårets lokstall finns ett grävlinggryt. Göte Grävling tycker skymningen är dagens finaste stund, som gjord för en promenad för något litet näringsintag.
För Värsta-befolkningen är grävlingarna numera inte särskilt illa sedda, och det var längesedan man fyllde stövlarna med kol (om grävlingen bet, påstods den göra det till den hörde att det krasade).
Tant Mård letar efter ekorrar.
Svår bild. Tom Trana uppvaktar fröken Trana, en fåfäng dam av samma kaliber som fröken Stork i Fablernas Värld.
Vem vill ha en orre?
Traktens hela bestånd av skogsharar har vågat sig ut på den lilla skogsvägen.
Frånsett några ekorrar till avslutar det utplaceringen av år 1910 års däggdjursbestånd. Det dröjer många år ännu innan första rådjuret och första älgen dyker upp (jag hoppas kunna hänga i tillräckligt länge så att ni ska kunna följa utvecklingen av i princip allting genom åren, men det dröjer ett tag till innan vi kan lyfta från premiäråret!)
Därav Liljefors alla jaktmotiv som i princip bara bestod av harar och skogsfågel. Fanns just inte mycket annat att jaga på hans tid.