Vi har ju redan stiftat bekantskap med "monstret på Kyleberg" och den helt sanna historien om när Axel Dickson på Kyleberg, gården han ville göra om till en mönstergård, skaffade sig en ångtraktor med plog, och självaste kungen sade till honom att "nu bet du dig allt i tummen, käre Axel".
Plogen väckte dock stort intresse, och självaste Oscar II kom farandes för att beskåda underverket. Ångtraktorn placerades på en sidan av åkern som skulle plöjas och den flerbladiga plogen på den andra. Sedan drog traktorn plogen mot sig med en lina via ett stort vågrätt hjul under själva ångpannan. Sedan fick man byta plats och upprepa proceduren. Med dagens effektivitetskrav låter det ermbarmligt, men för sin tid var det en fiffig lösning. På riktigt rika gårdar i England skaffade man sig sedermera TVÅ traktorer som turades om att dra plogen mellan sig.
Dicksons traktor var en bjässe för sin tid, och källorna är höljda i dunkel vad som hände med den efter avtjänat 80-tal.
Faktum är att efter att ha stått och rostat i några år på Kyleberg köptes den av Karl Mistelgren på Mistelås, som först tänkt sig att utnyttja den på samma vis som herr Dickson gjort. Den var dock ett otympligt åbäke som krävde mer manfolk än vad som fanns på gården. Drängen Julius som var dräng redan då tyckte att eftersom husbonn jämt var så hög annars var han väl den enda som kunde hantera en så stor helvetesmaskin (han vågade inte säga don efter person, men vi kan ana vad han tänkte).
Karl gjorde ett tappert försök att elda igång den. Det gick alldeles utmärkt och stolt ställde han sig på den för att visa sin kraft att tämja tekniken. Två saker begrep han sig dock tyvärr inte på; att styra och att bromsa. Vehikeln satte kurs rakt fram över åkrar och ängar, rev ner ett antal staket till gårdsfolkets fasa (de visste väl om vilka som skulle bli tvungna att reparera staketen), undvek med nöd och näppe rödsten och Ragnars ek, hade en erbarmlig tur att detta var innan mejeriet byggdes, missade Väderstads godsmagasin med en hårsmån och vinglade vidare för att till slut trött ställa sig att bada framhjulen i Hästholmens sjövik bakom hamnmagasinet.
Vidundret bärgades och släpades hem till Mistelås efter en myckenhet hästar och de båda oxarna Werner och August.
Sommaren 1910 putsade man upp ekipaget och lyckades faktiskt köra till stationen i Väderstad för att visa upp för hugade spekulanter.
Det fanns ett visst intresse från de rikaste av bönderna i trakten, men maskinen var helt enkelt för stor för att det skulle bli ett köp. "Big Dick" som fanstyget också döptes till kallades annars allmänt för "Värstas Fånge". Frågan är bara vad man skulle göra med eländet?
