Innan Stadsholmen. Eller - hur river man en modelljärnväg?

Här är tanken att man delar med sig av sitt anläggningsbygge
ehrpet
Inlägg: 166
Blev medlem: tor 31 maj 2007, 09:04

Innan Stadsholmen. Eller - hur river man en modelljärnväg?

Inlägg av ehrpet »

Bild

När jag var 7 år fick jag helt plötsligt en modelljärnväg i julklapp av mina föräldrar. Det slog ned som en bomb skulle man kunna säga. Anläggningen i fråga hade mina föräldrar hittat på köp- och säljsidorna i Eskilstuna Kuriren, för det var så man gjorde då. Och mycket grejor var det, ett par lok, ett helt gäng med vagnar samt en massa spår. Allt av märket Märklin. En del av spåren (Märklins M-räler såklart) satt fast på en stor spånskiva där den tidigare ägaren hade målat underlaget i en tokgrön nyans samt limmat fast sågspån som ballast på spåren. Den här gröna färgen och sågspånen såg inte bra ut - inte ens för en sjuåring på sjuttiotalet.

Att jag helt plötsligt fick en modelljärnväg berodde säkert på att man som alla andra på den tiden ville bli lokförare. För dom flesta går nog det här över efter ett par år. Så också för mig. Men järnvägsintresset bestod. Mest på grund av mina föräldrars bekanta Gunnar och Ulla som bodde på Lidingö. Dom var ett par av mina föräldrars bästa vänner, tillika ett par av mina bästa kompisar. När vi kom hem till dom gick jag alltid in i rummet som låg bredvid deras kök. Här var det rena himmelriket. Böcker och tidningar om tåg, båtar och Stockholm, från golv till tak. Speciellt intressant fann jag tidningarna från SJK. Gunnar var en bussig själ. Han tog hand om mitt tågintresse och vi åkte på SJK-utflykter, egna som excursions och dom fick även mina föräldrar att alltid åka till Mariefred. Den staden låg "nästan" mitt emellan Stockholm och Eskilstuna. Det blev liksom ett bra ställe att träffas på. Mitt bland alla smalspåriga tåg.

Mina egna föräldrar var helt ointresserade av mitt stora intresse. Ändå var dom väldigt bussiga, så jag fick ett helt rum i källaren som snabbt döptes till "tågrummet". Här höll jag på med mina modellbyggen. Jag gjorde en rundbana runt väggarna med två stationer. Rummet mätte 3 x 4 meter så det gick rätt bra att köra. Tyvärr har jag inga som helst bilder från det här rummet. Allt annat fotograferades, snögubbar, legohus och sandslott som man byggt. Men inte den här anläggningen. Efter ett tag började jag bli lite småtrött på Märklins M-spår. Några få svenskmodeller fanns och jag hade nog allihop. Rc och Da loket. Några svenska personvagnar. Men det var allt. I övrigt körde man omkring med allt möjligt tyskt.

Nu kom allting att förändras när jag 1978 köpte Walthers-katalogen och upptäckte US-hobby i Vasastan.

Mer om det i del 2.

Peter (a.k.a. Arkitekt Sillén)
ehrpet
Inlägg: 166
Blev medlem: tor 31 maj 2007, 09:04

Re: Innan Stadsholmen. Eller - hur river man en modelljärnv

Inlägg av ehrpet »

Bild

Nu är det säkert någon som undrar – hur kan man publicera amerikanskt normalspår på ett svenskt smalspårsforum. Jag håller med, det är väl kanske att gå utanför boxen, men jag får försvara mig med att jag bygger svenskt smalspår idag ...

De här två första bilderna är tagna 2006, och modellerna är byggda mellan någon gång i mitten på 80-talet fram till 1993. Efter 1993 har jag inte byggt vidare något på anläggningen, trots att den finns kvar än idag. Jag har kompletterat med rullande materiel (inget som syns i bilderna) efter det men i princip inte byggt något annat.

Hur var det nu då 1978? Vad var det som hände när jag köpte den här Walthers-katalogen. Jag hade en massa Märklin-kataloger men det här var ju något helt annat. Idag kan jag i och för sig tycka att gamla Märklinanläggningar som fanns i deras kataloger har en speciell charm. Det här med att köra tåg – gärna flera stycken samtidigt på en och samma anläggning, i separata spår och gärna i loopar. Walthers-katalogen visade något annat. Och jag blev helt golvad. Katalogen innehöll hur mycket prylar som helst och sedan bildsidorna i mitten – wow. Jag har fortfarande kvar katalogen och när jag tittar i den idag så kommer jag fortfarande ihåg vilka bilder det var som inspirerade.. Det var bilder på dioraman av Colin Emerson som på sid 179, eller Fine Scale Miniatures "Old time rock bunker" på sid 194. Eller bilderna på Jersey Central som var fotade med "riktig" Manhattan-bakgrund på sid 206.

Jag och min kompis Patrik satt och antecknade och gjorde upp listor på alla modeller vi ville ha. Och då hängde man ju såklart i US-hobby-butiken
vid St. Eriksplan. Beställde man något där kunde man i bästa fall få hem några av sakerna efter sisådär 4-5 månader. Jag kommer ihåg att jag tog tåget från Eskilstuna själv ganska tidigt just för att besöka butiken i Vasastan. Det var ett så skönt ställe.

Ett litet bakslag från mina amerikanska drömmar kom 1979. Jag skulle precis på träningsläger med skidklubben som jag var medlem i. Jag tror vi skulle till Kloten någonstans i Västmanland. Samma dag vi skulle åka trillade Allt om Hobby nummer 8/79 ned i brevlådan. På sid 28 fanns det en artikel som började med orden "Skövde modelljärnvägssällskap presenterar sig". Vad var nu detta? Det här var någonting helt nytt. Jag kunde knappt vänta mig tills jag kom hem från Kloten. Hur var det möjligt att bygga nåt sådant här. Och med vilken historia den presenterade sig med. Nu vändes allt upp och ned igen.

Mer om det i nästa del.

Peter (a.k.a. Arkitekt Sillén)
janclaesson
Inlägg: 530
Blev medlem: mån 25 jul 2011, 20:28

Re: Innan Stadsholmen. Eller - hur river man en modelljärnv

Inlägg av janclaesson »

Hej, är mäkta imponerad av dina bilder. Och även upplägget av din text. Inga kommentarer än så länge tills nu. Men jag är säker på att det är många som tycker detta är trevligt att läsa om. Känner igen din upplevelse när det gäller den Svenska biten. Rev en Amerikanskt-inspirerad bana för några år sedan för att få en möjlighet att bygga Svenskt. Men tiden räcker ej riktigt till än så länge. Material finns samlat, jag är oerhört sugen att komma igång på riktigt. Följer med stort intresse vad du visar och skriver Peter.

Janne C
NTSB
Inlägg: 67
Blev medlem: tis 21 aug 2007, 14:21

Re: Innan Stadsholmen. Eller - hur river man en modelljärnv

Inlägg av NTSB »

Jag är med lite slö på att kommentera andras alster, men tro inte att jag uppskattar det mindre för det:-) fantastisk skildring och kalasfina bilder! Är mycket imponerad av den fina färgskala som verkar råda i landskapet. Tummen upp!
Göran T
Inlägg: 455
Blev medlem: tis 29 maj 2007, 19:10

Re: Innan Stadsholmen. Eller - hur river man en modelljärnv

Inlägg av Göran T »

Hej Peter!
Smalspårsfrämjandets forum är inte det forum där man ska skriva om man vill ha kommentarer om sina byggen eller eventuellt få en ökad självkänsla pga alla positiva kommentarer. Här råder ofta en massiv tystnad. Vad det beror på undrar jag ofta över? Kanske för att forumet befolkas av aktiva modellbyggare (vill gärna tro att det är så i alla fall) som hellre lägger tiden vid den egna verkstadsbänken än vid olika forum i datamiljö? Jo, jag vet, jag tillhör inte heller de flitigaste av mj-kommentatorerna bl a av skäl som nämnts.
Men denna andäktiga tystnad över dina amerikabyggen är nog mer att likna vid chock. Så var det även när du vek ut Stadsholmen första gången i Smalspårigt nr 91. En del av oss har inte hämtat oss än...
Jag, liksom många andra, väntar med spänning på¨fortsättningen av historien.
/Göran T
polina
Inlägg: 16
Blev medlem: ons 04 jul 2007, 15:07

Re: Innan Stadsholmen. Eller - hur river man en modelljärnv

Inlägg av polina »

Underbart med en så´n nostalgitripp!! Man tackar och bockar!
ehrpet
Inlägg: 166
Blev medlem: tor 31 maj 2007, 09:04

Re: Innan Stadsholmen. Eller - hur river man en modelljärnv

Inlägg av ehrpet »

Tack för kommentarerna - Janne, NTSB, Göran och Polina.

Vad det gäller färgskalan så försöker jag hålla den ganska dov och undviker färger som "sticker ut" för mycket.
Fortsättning följer snart. Håller på och jobbar på den.

//
Peter
ehrpet
Inlägg: 166
Blev medlem: tor 31 maj 2007, 09:04

Re: Innan Stadsholmen. Eller - hur river man en modelljärnv

Inlägg av ehrpet »

Bild

Vad är det här för bild nu då? Är det möjligen så att arkitekt Sillén var tågentusiast och åkte över till nordvästra Massachusetts på 1950-talet. Eller hade han kanske en faster i Brattleboro, Vermont. Svårt att säga utan fler efterforskningar i ämnet. Bron i bakgrunden är i alla fall en miniversion av Starucca viaduct som i original var betydligt större (faktiskt en av världens största stenbroar en gång i tiden) och som ligger i staten Pennsylvania. Min version är betydligt enklare, byggd av trä med ett ytskikt av gips där stenformationen ristades in.


När jag började i gymnasiet låg den nya skolan inne i Eskilstuna. Själv bodde jag i Torshälla som ligger en bit utanför vilket medförde att man antingen fick åka buss till skolan, med ett tråkigt byte på Fristadstorget, eller bättre upp – att cykla. Med cykel var det mycket närmare och minst lika snabbt. Fast det bästa med att cykla var att man efter halva sträckan kom fram till TGOJs linje mellan Eskilstuna och Folkesta. Sedan kunde man följa den på små cykelvägar ända in till Tunavallen där man svängde söderut. Då hade man passerat hela godsbangården där det alltid fanns en massa kul att titta på – både på dit och på hemvägen. Och ville man så gick det bra att cykla på andra sidan bangården också där det fanns andra saker att spana på.

Likheten mellan tågfantaster och fotbollsentusiaster är ju ganska lika. Man har sitt lag som man håller på. Antingen är det Bajen, Arsenal eller Barca. Å andra sidan kan det vara SRJ, NKlJ eller JGJ. För min del blev det såklart TGOJ efter alla dom här cykelturerna. Och B&M (Boston & Maine) om man ser till andra sidan av Atlanten. Pratar vi fotboll är det givetvis Djurgården som gäller.

Om jag ska återgå till 1979 och WNJ då. Vi var nog många på den tiden som tappade hakan när vi läste Kristers artiklar om den banan i Allt om Hobby. Den största svenska modellinspirationen innan dess kom för min del från boken Järnvägshobby 1. Den utkom 1976 och innehöll egentligen väldigt mycket bra artiklar och det exemplar jag har kvar är synnerligen sönderläst. Här hittar man artikeln om Järnvägssällskapet "JS" som byggde nollskaleanläggning i Sundbyberg. Dom hade även en N-skalebana med den egenheten att man körde både svenskt och amerikanskt. För att citera den; "En svensk körkväll heter en station "Knäckeberga", en amerikansk kväll heter den "Elkwood". Lite längre bak kan man läsa om Yxkrokens Järnväg och om hur Bruno Kock trafikerade den på ett ganska avancerat sätt. Sista artikeln som jag måste nämna är såklart den om SMJ. Då var det i stort sett bara en fackverksbana men det fanns ett uppslag på sid 72-73 med en fiktiv karta över området. Oj vad jag ritade kartor efter det.

När artiklarna om WNJ började trilla in i AoH så ville jag såklart bygga svenskt. Tyvärr var det så att utbudet fortfarande var rätt skralt med svenska modeller. Och någon scratchbyggare i mässing har jag aldrig varit. Och kommer aldrig att bli. Men drömma fick man. Och rita kartor över fiktiva privatbanor i mellersta Södermanland gjordes det, i massor.

Någon gång här kring början av 80-talet (osäker på årtal här - någon kanske vet) så bildades SJKs lokalavdelning i Eskilstuna. Jag blir direkt medlem, och vad händer då? Ja – det får vi läsa om i nästa del.


Peter (a.k.a. Arkitekt Sillén)
ehrpet
Inlägg: 166
Blev medlem: tor 31 maj 2007, 09:04

Re: Innan Stadsholmen. Eller - hur river man en modelljärnv

Inlägg av ehrpet »

Bild

Här kommer en bild till, från andra sidan "dalen" ... Berget här till höger är samma som syns i bakgrunden i bild 2, bakom husen. Himlen är målad direkt på vävtapeten, ända upp till taket. Tyvärr ser man lite tapetskarv flera ställen (klantigt, borde nog köra lite photoshop här).
Anders Östlund
Inlägg: 646
Blev medlem: fre 25 maj 2007, 15:25

Re: Innan Stadsholmen. Eller - hur river man en modelljärnv

Inlägg av Anders Östlund »

...miniversion av Starucca viaduct...


Du lyckades, "min" linje EL gick över denna bro och jag har sett den i flera fotoböcker och det var första tanken när jag såg bilden "Det liknar ju Starucca..." Du lyckades alltså med ditt uppsåt, den gick att känna igen... :)

Väntar med oerhört spänning på fortsättningen!
Anders Ö
Bygger främst smalspår i nollan och amerikanskt i N men även en hel del annat...
Intresserad av nollan? Besök gärna nollan.nu
Habo Hobby & Tågspecialisten - Södra Sveriges största hobbybutik
Skriv svar