Mjölby Hästholmens Järnväg

Här är tanken att man delar med sig av sitt anläggningsbygge
Johanmmolin
Inlägg: 379
Blev medlem: lör 18 dec 2010, 22:28

Bland tomtar, troll och annat konstigt i naturen...

Inlägg av Johanmmolin »

Bild
Tåkern...

Bild
Dottern har varit i farten med pappas kamera. Stilstudie av skata och hästar...

Bild
Vid Tåkern samlades redan för hundra år sedan en mängd ornito.. ornito... fågelskådare. Här kan ett bläsandpar beskådas (om än inte omringas, som ju Stig Grybes fågelskådare ville ha det till).

Bild
Bland de mindre populära hyresgästerna i hamnen är detta par fåglar, längs kusterna ofta kallade ålakråkor, men egentligen lystrande till namnet storskarv. Orsaken till deras omåttliga brist på popularitet kan förstås om man skärskådar det träd de sitter i, häckningsmiljöerna brukar se ut så rätt kvickt. Fåglarna kom t o m MHJ:s personal att kalla hamnspåret närmast magasinet för "skarvspåret", och när hamnföreståndare Birger Hugosson ombads ladda sin hagelbössa och jaga bort fåglarna, hade han en sådan skrämd respekt för dem, att det sades på byn att han var tvungen att ta både ett och två "skarvjärn" först...

Bild
Grävlingar hörde till de få vilda däggdjur man kunde se i någon omfattning vid sekelskiftet, tillsammans med skogsharar.

Bild
Will there, will there be a ferryboat by Lake Vättern's shore?
- tell me - tell me, I implore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

Edgar Allan Poe var troligen synsk (därav alla kusliga spökhistorier), och trots att han dog ganska precis 50 år innan tågfärjor diskuterades mellan Hästholmen och Hjo, har man hittat detta utkast bland hans efterlämnade anteckningar. Nu kom aldrig dessa versrader med i hans berömda dikt Raven. Väderstads egen Hugin bryr sig inte.

Bild
Även vid smalspårets lokstall finns ett grävlinggryt. Göte Grävling tycker skymningen är dagens finaste stund, som gjord för en promenad för något litet näringsintag.
För Värsta-befolkningen är grävlingarna numera inte särskilt illa sedda, och det var längesedan man fyllde stövlarna med kol (om grävlingen bet, påstods den göra det till den hörde att det krasade).

Bild
Tant Mård letar efter ekorrar.

Bild
Svår bild. Tom Trana uppvaktar fröken Trana, en fåfäng dam av samma kaliber som fröken Stork i Fablernas Värld.

Bild
Vem vill ha en orre?

Bild
Traktens hela bestånd av skogsharar har vågat sig ut på den lilla skogsvägen.

Frånsett några ekorrar till avslutar det utplaceringen av år 1910 års däggdjursbestånd. Det dröjer många år ännu innan första rådjuret och första älgen dyker upp (jag hoppas kunna hänga i tillräckligt länge så att ni ska kunna följa utvecklingen av i princip allting genom åren, men det dröjer ett tag till innan vi kan lyfta från premiäråret!)

Därav Liljefors alla jaktmotiv som i princip bara bestod av harar och skogsfågel. Fanns just inte mycket annat att jaga på hans tid.
Johanmmolin
Inlägg: 379
Blev medlem: lör 18 dec 2010, 22:28

Träd...

Inlägg av Johanmmolin »

Ni som vill se tåg får lugna er lite till...

Bild
Träd är en viktig del av såväl vår natur som vårt kulturarv. Bakom mejeriet (som vi återkommer till) skymtar "Ragnars ek", en gammal arboristisk gåta som ger skugga åt "Ragnars ök", tjuren Thomas, som varit exponerad tidigare i denna tråd. Väktare av traktens förnämsta fallos-symbol.

Ortens lokala vårdträd har sedan oräknelika tider namnet Ragnars Ek, vilket har tolkats som tecken på dess ålderdom.

Oscar Mistelgren har låtit placera sin ena tjur här, bland annat för att skydda Rödsten från inkräktare. Tjuren heter alltså INTE Ferdinand utan Tomas. Tomas är tvivlare precis som kyrkoherden i Väderstad, som tvivlar starkt på Rödsten. På vilket sätt Tomas Tvivlaren är agnostiker kan vi dock inte så noga veta. De som till äventyrs vill genomföra några märkliga riter under ekens djupa skugga drabbas dock obönhörligen av ekhagens eget Ragnarök.

Det har gått åt nästan en hel påse Woodland Scenics-material för att få eken att bli så gammal...

Bild
Tjuren Tomas, kossan Audhumbla och Ragnars ek. I bakgrunden skymtar Tåkerns blåa vatten.

Bild
Geten på Åsenhögas tak är väldigt plastigt tysk. Hon heter för övrigt Heidrun. Bara att googla...

Bild
Kråkan som skymtar här sitter på en mycket upphöjd position i asken Yggdrasil, med ständiga budskap kommande med ekorren Ratatosk från underjorden där draken Nidhögg sitter och suger det göttaste ur trädets rötter. Kråkan är "stand-in" för en örn som har en hök sittande mellan ögonen. det blev för jobbigt så båda är sjukskrivna...
Pigan Erika som skymtar bakom mjölkvagnen är den enda synliga av traktens nornor, men så är hon också med i föreningen Verdandi. Urd och Skuld rymde fältet när första ångloket visslade...

Bild
Fixeringsbild. 16-åriga fiskardotter Anna-Greta och 7-årige Einar, en mås och en enorm orm...
Johanmmolin
Inlägg: 379
Blev medlem: lör 18 dec 2010, 22:28

Sjöfart: Galeasen Elida

Inlägg av Johanmmolin »

Efter alla krälande, hoppande och travande varelser övergår vi nu till att beskåda Hästholmens hamn, och den trafik som där kom att innebära ett lyft för bygden.

Bild
Elida var en gammal slup, enligt vissa uppgifter byggd redan 1843, med första säkra skrivna källor från 1890 då hon förbyggdes i Sjötorp. Fick registreringsnummer 935, vilket väl är uttryck för att det var en gammal båt.
18 mars 1911 anmälde dåvarande ägaren och skepparen Sigfrid Granath (skutans hemort då Kållandsö) att skutan omriggats till galeas.
Ovanstående bild visar ju tydligt att hon var galeas redan på sensommaren 1910. Officiella handlingar stämde ganska ofta inte alls överens med verkligheten. Elida lades upp redan 1941 av sin ägare Fritz Bülow, som inte kunde förmå sig att hugga upp henne, utan lät henne sjunka i Forssaviken, men fortsatte att finmåla de delar av skrovet som syntes ovanför vattenytan. Resterna av skrovet lär fortfarande finnas kvar där. Hon anmäldes som upphuggen 1951, för att senare anmälas som slopad omkring år 1955, intetdera var sant...

Bild
Här ser vi längst till höger skeppare Sigfrid Granath. Han tittar på när hustrun Sieglinde, född på Kohlmarkt i Wien, snett emot det gamla 1830-talskafeet Ch Demel und Söhne, är på väg till kaptenskajutans spis för att grädda en äkta Sachertårta. Genom sina känningar kan hon fortfarande få tillgång till såväl aprikosmarmelad som dito -likör, vilket ger en särskild spets på smaken i hennes tårtor som blev så vittberömda i vätter- och vänerhamnar att traditionen ombord på Elida fortsatte genom alla ägarbyten. Det hemliga receptet levererades givetvis till nästa skepparhustru...

Längst till vänster ses en av skutans mer brydsamma besättningsmän, Reinhold Hero. Sigfrid lät en gång i sin ungdom, när nuvarande hamnkontoret i Hästholmen fortfarande var schweizeri, och Sigfrid var ung skutbesättningsman, undslippa sig när han klev in genom dörren "Här var inte många smålänningar ikväll". Reinhold, som själv var bördig från Boxholm, och på mödernet kommande från Gislaved, blev mäkta förtörnad, och bestämde sig att därefter försöka trampa Sigfrid på hälarna, vad denne än gjorde. I varenda hamn som anlöptes försökte Reinhold att förmå hamnkaptenen att belägga skutan med kvarstad, ett krav som var lite svårt att begripa sig på.

Reinhold vägrade att smaka på Sachertårtorna, i synnerhet sedan Sieglinde fällt en kommentar att på Hotel Sacher var det numera, dvs redan år 1910, väldigt mycket turister, inte minst från Amerikat. Sinnet rann slutligen över en kväll, när Reinhold hade mönstrat av från Elida, och han helt överraskande gav sig på Väderstads skollärare Yngve Axelsson, aka "älgen", aka "farbror Blå". Historien är givetvis fullkomligt obegriplig.

Reinhold Hero lämnade så småningom Sverige och for till Västafrika för att ägna sig åt avancerade grottstudier, djuruppfödning med mera.

Bild
När ELIDA anlöpte var det extra stor fröjd hos fiskarefamiljerna. Lisa var synnerligen hemtam i bakandet av sju sorters kakor, och Sieglinde anlände med sin Sachertårta till Tures och Lisas trädgård. Stort kaffekalas åstadkoms, farbror Blå med hustru anlöpte liksom hela stinsfamiljen, Viola möjligen med någonting lite gott ur gömmorna från sin pappas besök i trakten, en vin Santo eller så...

Särskilt festligt blev det den sommardag år 1910 när il conte di Melanzane själv deltog, med sin väninna Ellen Key och litet annat löst folk, som prins Eugen och Verner von Heidenstam. Unga Lisa och Ture blev jämlikar på ren kompetens, och betraktades märkligt nog också som sådana. Allt medan Reinhold Hero och Sigismund Snäll var och en på sitt håll strök runt tomtknutarna, svärande och förbannande över att de själva inte fick vara med. Trots att båda två var synnerligen asociala fann de dock varandra över en damejeanne full av någon obegriplig sörja som tillhörde hembrygdsföreningen.
Ingen av dem var särskilt tålig dock, och tjuvspanandet på sommarfesten tog ett abrupt slut när båda två var tvungna att lätta på trycket i varsin buske, både uppåt och nedåt. "Di vekas läckor" kallades kvällen för framtiden, nödtortftigt översatt till engelska för stinshustruns grevliga pappa till "Wikileaks"...
Stefan Jönsson
Inlägg: 273
Blev medlem: tis 05 jun 2007, 16:57

Re: Mjölby Hästholmens Järnväg

Inlägg av Stefan Jönsson »

Sköna, ljusa bilder. Perfekt i höstmörkret!
Johanmmolin
Inlägg: 379
Blev medlem: lör 18 dec 2010, 22:28

Slängan Viktoria...

Inlägg av Johanmmolin »

Bild
... hette från början Thure och hörde hemma i Jönköping. Såld i fyllan och villan till Gustaf Larsson i Svedudden år 1906, som året därpå sålde henne (honom!) till sin bror Herman för 2.400 kr.

En slänga var en sorts "miniatyr-galeas" byggd för att kunna ta sig upp genom grunda åar till sin ägares gård som inte alltid låg direkt vid vattnet.



Herman byggde om skutan till kravellbyggd istället för klinkbyggd och döpte om honom till Viktoria.Här ses Herman med sin brorson Axel, vilket är jätteöverraskande, eftersom de båda var med om att segla henne i kvav på Jönköpings strandbankar under en av dessa Vätterns rysansvärda stormar år 1921, och då var Axel 19 år gammal. Här bör han således ha varit 8 år. Han har nog tagit samma tillväxthormon som Adolf Fredrik på Mistelås (han, spelman på taket ni vet...)

Bild
Slängan Viktoria längtar efter sällskap, i varje fall gör skepparens stora hund Cerberus det.
I bakgrunden ses hamnmästarebostaden.

Bild
Ombord på slängan Viktoria med skeppshunden flämtande i augustivärmen.
Stefan Jönsson
Inlägg: 273
Blev medlem: tis 05 jun 2007, 16:57

Re: Mjölby Hästholmens Järnväg

Inlägg av Stefan Jönsson »

Snyggt däck!

Köpt eller egen tillverkning?
Johanmmolin
Inlägg: 379
Blev medlem: lör 18 dec 2010, 22:28

Re: Mjölby Hästholmens Järnväg

Inlägg av Johanmmolin »

Egen tillverkning av allra enklaste slag (kartong och ritat!).
Johanmmolin
Inlägg: 379
Blev medlem: lör 18 dec 2010, 22:28

Slupen Tyra

Inlägg av Johanmmolin »

Bild
Skutsamhälle? Enligt en av de gamla (sic!) som blivit intervjuad, och vars intervju finns att läsa på nätet på Ödeshögs bilbioteks hemsida, var det ibland så trångt i hamnen i Hästholmen att skutorna låg i tredubbla rader utanpå varandra för att få plats.

Lite tveksamt, jag har aldrig (förutom vid Per Brahes bärgning 1922) sett några bilder som visar mer än 2 — max 3 fartyg samtidigt i hamnen.
Här har det dock tydligen — äntligen! — uppstått en viss "trängsel".

Bild
Det är slupen Tyra som gjort slängan Viktoria sällskap. Båda farkoster med viss jönköpingsanknytning. I Smålands Jerusalem verkar man ha haft ett torftigt sinne för att döpa fartyg. Antingen hette de Viktor, Viktoria eller Tyra verkar det som.

Slängan Viktoria hade sällskap av slupen Vicktoria (!!!) och slupen Viktor.
Slupen Tyra hade sällskap av lastångaren Tyra som troget stävade mellan Jönköping och Stockholm i många år. Hon kommer också att dyka upp i Hästholmen. Dock inte just nu. En Tyra åt gången räcker.
Sluparna var en sorts karaktärsbåtar på Vättern och inte minst på Göta Kanal, med sin höga mast med toppsegel. Det gällde att ha segelyta ovanför kanalbankarnas trädtoppar!

Tyra var byggd i början av 1870-talet som Hulda vid Gagnån, 14 m lång.

1923 köpte Karl Edvin Fältskog henne. Hon blev liggande i Munksjön när kriget bröt ut, dvs andra världskriget. Där sjönk hon 1940, Fältskog tyckte han seglat nog i sitt liv, och där blev hon liggande på botten.

Och tyvärr, Svenne som varit instrumentell i att låta placera folk och fä på höga höjder i västra Östergötland (!); Tyras skeppsgosse är tyvärr en räddhågad typ som inte vågar sig upp till toppseglet. Så ännu så länge är det inte några nya existenser i västra Östergötland som hyllar den Edvard Perssonska devisen "När man ser det lite grann så här från ovan". Å andra sidan finns det ju redan några stycken...

Bild
Wuthering heights!

Bild
Skeppspojken på slupen Tyra var inte riktigt av samma skrot och korn som Adolf Fredrik eller katten Hindenburg. Han var i själva verket "ein Stroh wasser", som vår förlossningsprofessor Kullander i Malmö en gång i världen försökte uttrycka det för tyska gäster (ähum...)

Visserligen skalv knäna som kastanjetter och hela kroppen kändes som tankad med sockerdricka när det gällde att ta sig till toppen för att beslå toppseglet inför en ack så snabbt annalkande storm, men ändå. Alternativet hade troligen varit en drunkningsdöd när slupen med alldeles för mycket segel kantseglade. De gamle på sjön kunde kisa mot himlen och påstå att "när det molnet släpper solen, då pojk ska du bums hala in och beslå toppseglet", och dessa skeppare utan kaptensbrev visste i regel vad de pratade om...
Johanmmolin
Inlägg: 379
Blev medlem: lör 18 dec 2010, 22:28

Trängsel

Inlägg av Johanmmolin »

Bild
När vi ändå ska samsas här över natten; vem ska komma till vem? Vem har mest "mjukgörande vätskor" ombord?

Jaha, i dag är det tydligen Tyras skeppare som ska vara värd. Tursamt nog har han ofta sin hustru med ombord, varför kajutan både är städad och försedd med pelargonier. Vi ska inte tala om hur kajutorna kunde se ut hos ensamstående halv(-?-)försupna skeppare. Det kunde vara sådana miljöer där geten gick ut först...

Vår käre hamnfogdes fokus har nu skiftat från tunnorna längs magasinet till Tyra. I hans självpåtagna uppgifter ingick givetvis att vara "kontrollant" över huruvida skutornas kaloriförråd var av godkänd smak och kvalitet...
Johanmmolin
Inlägg: 379
Blev medlem: lör 18 dec 2010, 22:28

Tyra och Tyra

Inlägg av Johanmmolin »

Slupen har ni redan stiftat bekantskap med; Vätterns karaktärsfarkost för 100 år sedan.

Bild
Jönköpingsbolagets lastångare TYRA ligger i Hästholmen och väntar på last. Under tiden har besättningen rymt med hjälp av livbåtarna för att ge sig ut på Vättern och leta efter en gigantisk lake...

TYRA seglade mellan Jönköping, alla större lastplatser i Vättern och Stockholm c:a 2 gånger i månaden.

Bild
Tyra och Tyra...

Bild
Översiktsbild med ss Tyra. Jönköpings- och Ranbolagen hade flera ångare. De flesta gick mellan Jönköping och Göteborg; Tyra var ensam lastångare på stockholmstraden, men då hade hon å andra sidan sällskap med bolagets passagerarångare, Per Brahe, Viktor Rydberg, Primus och Wilhelm Tham (som dock inte byggdes förrän 1912...).
Skriv svar