Mjölby Hästholmens Järnväg

[SWJ]

Det här blir bara bättre och bättre. Undrar hur långt utvecklingen på MHJ hunnit innan man trillar av pinn? Hoppas dock att kunna följa framåtskridandet under några år till. Tommy

[janclaesson]

Jag är nog ganska jämngammal med Johan, jag räknar då att följa med här i ca 30 år till. Var hamnar vi då? Runt 1940?

Janne C

[Johanmmolin]

Ja, det får nog bli "flera år om året" om det här ska fungera!

[SWJ]

Bäste Johan!
Känn ingen stress. Upplägget angående MHJ är onekligen mycket intressant. Men eftersom jag inte vill dö nyfiken så är "flera år om året" kanske det optimala - så att dina läsare hinner uppleva och ta del av hur du exempelvis motiverar "danskdieslars" närvaro på ett framtida MHJ. Tommy

[Johanmmolin]

Granne med skomakartorpet låg de båda hus där Hästholmens fyra fiskare med familjer bodde.
Lisa och Ture med sin nyfödda Sally bor tillsammans med Tures bror Rudolf i det lilla gröna huset som skymtar till höger, understundom av oklara skäl kallat "Isbergs stuga".

Flitiga Lisa från Fågelsta är den som sköter tomtens odlingar för att producera allehanda nyttigheter( jodå eventuella likheter med verkliga personer är här fullständigt avsiktliga, om än långt tidigare än i verkligheten). Det är stinsfru Viola som lärt henne att odla broccoli, även om la contessa di Melanzane in spe inte lyckats introducera auberginer bland östgötabönderna. Zucchini är också svårt, inte minst att stava till bland folk som inte ens kallar potatis för "jordpärer" utan t o m förkortat det till "jölper" (med tjockt östgöta-L!!!).

Lisa var uppvuxen i Fågelsta, en riktig järnvägsknut! Om jag inte minns fel så var det den berömda linköpingslärare som kallades Skuta som frågade stinsen var han var någonstans, och när han fick veta svaret utbrast att: Om jag ägde Fågelsta och Helvetet, så sålde jag Fågelsta!

... vilket leder till den gamla Albert Engström-historien om mannen som lutade sig ut genom fönstret när tåget stannade och ropade på stinsen:
- Kan jag få en öl?
- Här säljer vi ingen öl!
Varför i *** stannar tåget då för?

Vid Sallys barnvagn ses Elna och bakom densamma fiskarhustru nr 3 Hjördis.


Till vänster om klanen Johanssons hus syns Jennydal, ett hus gamla Hästholmenbor också med emfas hävdar "aldrig funnits". Där har de fel, de har i så fall aldrig besökt trakterna kring Halmstad.
Här bor ortens överiga två fiskarefamiljer, Harrys Svensson med hustru Hjördis och 16-åriga Anna-Greta, och Georg Oscarsson med sin hustru Elna och med 7-årige sonen Einar.


Lisa påtar i landen som vanligt, men lite mer ensam än vanligt. 1910 är det Tures tur att bli inkallad för värnpliktstjänstgöring, vilket leder till en extra belastning på fiskarefamiljernas lilla samfund.
Hjördis i samspråk med Lisa (Hjördis vet vad umbäranden sjön medför, sedan hennes pappa en vinterdag drev iväg på ett isflak som drev ner mot Visingsö. Han återfanns aldrig igen, även om rykten gick att han överlevt och hamnat som redwood- skogsarbetare i USA). Elna tar hand om lilla Sally så länge, lycklig över att hennes Einar överlevt sin svåra difteri-infektion, den stora händelsen nummer två av tre i fiskaresamhället.

Innan Ture försvann till Karlsborgs fästning för sin tjänstgöring han man med gemensamma krafter målat om Jennydal. Utanför tomtgränsen till Lisas, Tures och ungkarlsbroder Rudolfs tomt står skomakare Sigismund Snäll och hans lomhörda pappa Olof och glor in på den mjäkiga skit som kallas trevligt umgänge...

[Johanmmolin]

Harry på väg hem med sikfångsten. Han fnyser åt de sjusovande drönarna som kör tågen i trakten. Börja jobba klockan sex? Skulle de va nåt?
Skvättborden på sniporna var målade i olika glada färger, allt för att båtarna skulle vara lätt igenkännliga vid problem, bekymmer, sjönöd eller oväntade bärgningar av vrakgods. Ni har väl sett "Whisky galore..."?


Välbekant bildvinkel. Harrys 16-åriga dotter Anna-Greta hjälper till i rökeriet, alltmedan Ture gör sig redo med fiskcykeln.


Rudolf och Georg pratas vid över varsin prilla snus.
"Och hörde du att hela Tyras besättning rymde för någon månad sedan för de trodde de skulle fånga lake!..."
Pilsnerbacken som ses består så här dags på dagen bara av tomflaskor. Fler finns dock inne i rökerilokalen...
(Sysslar denna tråd med drogromantik??? — Javisst! Hurså? Men den hyllar också människors idoghet som ni kanske märker. Jag menar hur många sysslade med kvalitetskontroll av lasterna [ähum...] som väntade på vidarefrakt på den tiden?)


Flitiga Lisa i samspråk med Hjördis. Dags att sätta på pannan...


Elna, mamma till 7-årige lille Einar (som befinner sig bland "fiskaregubbarna" och lyssnar till hur stor en lake kan vara) passar Tures och Lisas Sally som ligger i den hypermoderna barnvagnen.

[Johanmmolin]

När Ture är på väg att cykla ut på byn med sin fisklåda måste han förstås stanna till hos Birger hamnfogde för att berätta att Rudolf vid morgonens fiskemanövrer sett en gigantisk skugga röra sig vid Drottning Ommas grotta på Omberg, troligen en riktig gammel-lake av ansenliga dimensioner...


Rudolf har anslutit sig till sällskapet för att berätta att den var minst fyra meter lång, lika stor som Tures och Rudolfs pappa hade sett en gång för längesen.


I den disiga morgonen ansluter sig också Georg, som brukar vara senare ut med sin snipa. Han ska absolut slå en flukt bortåt Omberg när han ska vittja sina nät. Hans farfar hade minsann sett en som var fem och en halv meter ...
Lille Einar lyssnar förundrat på dessa skrönor.


Och så går ännu en morgonhalvtimme där fiskarenas gemensamma erfarenheter blir uppblåsta till en stor, lycklig och glad skrytballong som seglar iväg i rymden, tappandes allt fotfäste med den verkliga tillvaron på terra firma...

Det finns en anledning till att sjön kallas för Lake Vättern hos utsocknes folk. Gud sik förbarme...


Genusperspektiv; Gubbera till höger diskuterande lake och storlekens betydelse; käringera till vänster, diskuterande kronärtskockor och livets väsentligheter på ett mer själsligt plan, även om jag förstått att det där att kvinnor inte tycker storleken har någon betydelse egentligen är bullshit...

Alltmedan man skymtar Omberg till höger och anar västgötalandet på andra sidan Vättern...

[Johanmmolin]

1910 fick Vättern sin första motorfiskebåt, och så var fallet även i Hästholmen. Jag vet inte om det var samma båt, en senare bild på nämnda båt är tagen när den ägdes av en fiskare i Borghamn. Jag antar att det rör sig om en och samma båt (hit är historien helt sann!), och då är det självklart att det är framsynte Ture som varit i farten (härefter blir historien sann igen!). Utombordsmotorn var en rätt ny företeelse vid denna tid med stark skandinavisk anknytning (Evinrude hade norska rötter...) om än det verkar vara fransmännen som var först ut.

Motorn kom att revolutionera fisket i Vättern, där rödingfisket fr a skedde som svirvelfiske och från omkring 1910 även som utterfiske. Dessa inhemska fiskemetoder har förstås fallit ur bruk och sedan återkommit med amerikaniserat namn så det ska kännas acceptabelt i dag och inte mossigt. På Vättern och andra ställen talar man numera om "trolling" istället...

Svirveln på Vättern utgjordes av en lång koppartråd (vars tyngd hjälpte till att nå djup ned) i vars ända en plåtbit var fäst med form som en fisk och stjärtfenorna vridna så den rörde sig som en propeller, och i anslutning härtill fanns förstås kroken.

Ture håller på att lossa fisklådor, den samlade skörden hos alla fiskarena ses vid gaveln till rökeriet. Den som tittar noga kan se att Ture också haft med sig botemedel mot akut näringsbrist ut på sjön...

Det är fascinerande hur modern formen på en motorbåt var redan 1910, i princip samma form som följde 30-40-talets mahogny-sightseeingbåtar.

[Johanmmolin]

Lisa med familj har ett utedass och en vedbod som påminner misstänkt om Pettsons motsvarighet.

Katten heter Miranda, alltsedan sångerskan Kristina Nilsson färdades genom bygden med sin make som ju var just greve Casa di Miranda...


Katten Miranda (hon med sitt eget hus, Casa Miranda) använde ofta gattet mellan fiskarehuset (nej, det var rökeriet som brukade kallas "Gyllene Templet", sik-helgedomen...) och "de två brädernas hus" (bröderna sågverksägare på byn, vi återkommer även till dem framöver!) för sina nattliga jakter, samtidigt som hon fick ha en viss bevakning av Magnus uggla på taket. Gattet har i sen tid t o m fått officiell status i form av en vägskylt där det står "Kattegatt".




En senare bild med missen Miranda på taket till sitt hus, spanande efter Ludendorff. Först när chikanen drabbade de tysktrogna i Väderstad år 1917 och Ludendorff nedkom med källingar, som det heter i min nuvarande landsända, förstod man att Ludendorffs och Mirandas intensiva spanande efter varandra inte handlade om trånsjuka utan helt enkelt om revirbevakning.

Augustinattens fuktighet gör att dimman blir så tät att till och med fönstrena speglar sig i densamma.

Månljuset framhäver däremot Mirandas former på sin "Cat Walk", vilket inte uppskattas så mycket som man ännu tror på byn, av den trånsjuke Ludendorff; hans (hennes!!!) version av Nessun Dorma (= "Ingen sover") blir påtagligt sann i Väderstad. Stinsfru Viola blir så upprörd av sin avbrutna nattsömn att hon, beväpnad med några smärre stenar i kasthanden ger sig ut på "Uppdrag Granskning" för att få tyst på eländet...

[Johanmmolin]

Tisdagar tar Ture sina fisklådor för att sälja vid Väderstads station. Han ombesörjer också frakt av strömming från Bråviken som fraktas av första MHJ-tåget i resgodsavdelningen med särskild avbalkning med isblock..
Här ser man tydligt hur ödslig trakten fortfarande var. Den var rik på anrika gårdar, men själva samhället Väderstad var fortfarande något konstruerat som egentligen knappt ens existerade!


Fisklådor med Tures cykel. Ture själv genomgår excercisen i Karlsborg, "årets rekryt" som han blev i Hästholmen (den ende faktiskt...). Ture själv såg det mest som ett spännande äventyr, genomgick sina övningar som "91 Johansson". Han skrev faktiskt dagbok om alla sina eskapader, även han "bildade skola" även om hans Elvira ju hette Lisa (den flitiga...). Det vore för mycket sagt att han stod modell för en sedermera berömd seriefigur men f-n vet...
Mest längtade dock Ture hem till sin nyblivna familj, lilla Sally och sin vida berömda motorbåt, första i Vättern faktiskt...


Under permission har "titteli-Ture" (mycket lokal benämning) cyklat iväg till Mistelås och möts där av Svea som är lite intresserad av såväl siken som rödingen (den förväntansfulla expektansen efter sjöns läckerheter brukade allmänt kallas för "sikvaka" utom hos de ointresserade som brukade kallas "sikgiltiga" (usch vad det här blev krystat då, inga lämpliga "gå-bort-skämt", en sorts dödfödd humor av det kylslagnare slaget).

I bakgrunden skymtar gamla Josefine, som stod för gårdens "bärkraft" (i flera bemärkelser!), på väg med valda och kaloririka delar av gårdens produktion till sina skyddsobjekt, flickorna i Åsenhöga, barfota, trälandes i sina små omständigheter i ur och skur, även kallade "the Weather Girls" av fåtaliga förbipasserande tourists from Moline, Illinois, to watch the famous "Smoke Stone"...