Kan man klara sig utan svarv när man skall tillverka stolparna? Går det att fixa med fil och borrmaskin?
Tips 2: Om man tycker metoden ovan är pillrig finns en genväg: Använd 1,5 mm dia mässingsrör. Till toppögla används en "eye pin" som sticks in och löds fast, längst ned löds en trådbit in. Voila, en stolpe utan svarv eller borrinsats : )
Här en uråldrig Walde ULB NN vagn byggd med denna metod:
Bra tips med rör Tobias, det skall jag prova. Jag skall göra 30 stolpar och då känns genvägar intressanta.
Enligt bygganvisningen så skall man börja med underredet, därefter göra påbyggnaderna varefter man avslutar med hjulupphängning (när man fått hjulen man beställt för sent) och detaljering av underredet (med vitmetalldelar som inte mår bra av hettan från mässingslödning).
På underredet är arbetsordningen att först löda sidobalkarna till golvet och sedan sätta dit långbalkarna. Jag gillar bygganvisningar men ibland känner jag för att avvika lite från dem. I det här fallet satte jag långbalkarna på plats före sidobalkarna. Anledningen är att jag vill kunna fixera båda med tryck mot byggplattan medan jag löder. Hade jag gjort i den rekommenderade ordningen hade golvet hängt i luften när jag lödde långbalkarna eftersom sidobalkarna sticker upp någon någon millimeter över golvet. Nu låg balkarna plant mot golvet under lödning.
En nackdel med att bygga tre vagnar på en gång är att jag efter ett tag tror jag kan det och tappar koncentrationen. Långbalk nummer fem hamnade helt snett och får plockas bort för korrigering. Fotot nedan visar nummer fyra.
Jag är begåvad med motståndslödningsapparat men för att löda inlägg i långbalkar använder jag oftast kapillärlödning eftersom jag tycker det går fortare:
- Vik ihop långbalkspaketet utan att dela det (dvs som det är tänkt...)
- Dränk in med lödvätska
- Håll ihop delarna med pincett i en ände
- Fånga upp lödtenn på lödspetsen (145 graders)
- För spetsen till kanten på paketet. Kapilläreffekten suger in tennet på direkten.
- Fortsätt längs med långbalken. Man behöver inte göra på varje mm. Inlägget kommer garanterat inte att ramla bort ändå.
Skulle det komma lite tenn på framsidan: droppa på lödvätska och värm med torr lödkolv. Tennet kommer att flyta ut mycket tunnt. Om det behövs är det lätt att skrapa bort de sista resterna. Detta gäller 145 graders tenn. Radiotenn uupför sig inte alls så och är ett otyg att få bort.
Ang lödning av vitmetall. Jag löder nästan alltid detaljer i vitmetall utom möjligen mycket delikata saker.
- Förtenn mässingsytan som delen ska lödas mot
- Om du har en temperaturreglerad lödkolv: sänk temperaturen till 250-300 grader (mot normala 350 grader)
- Håll delen mot mässingsytan
- Dränk med lödvätska
- Fånga upp tenn på lödspetsen
- För tennet mot skarven (inte lödspetsen)
- Tennet kommmer att sugas in kapillärt
Mina vitmetalldelar är till största delen tenn som har en smälttemperatur en bra bit över 200 grader. Lödtennet bara 145 grader. Så om man jobbar fort och inte låter lödkolven komma åt vitmetalldelen så går det bra. Men prova gärna på en gjutstam innan.
Ett alternativ är annars att använda low-melt tenn (Woods metall) som smälter redan vid 70 grader. Den fäster inte på mässing om man inte förtenner först.
Ang lödning av delar med tab-and-slots (flik och slits?). Om jag kommer åt så löder jag från "avigsidan", runt fliken där den sticker upp sticker upp ur slitsen. Tennet kommer att kapillärt att sugas ner genom slitsen och sprida ut sig på insidan. Om det behövs kan man efteråt lägga på lite mer tenn på "rätsidan". (Återigen utnyttja kapilläreffekten och så lite tenn som möjligt. Jag är lat och hatar att skrapa tenn.)
Kontaktade Göran på RimboGrande angående normalspåriga stjärnekerhjul till vagnar i nollan. Inget han har hemma men kan tänka sig att ta hem det om det finns fler som önskar beställa. Vill isf kunna göra en större beställning. Mina 6 axlar var inte nog.
Så om fler har behov, hör av er till Göran.
Han har även mässingsrör i diverse dimensioner till stolpar.
Kontaktade Göran på RimboGrande angående normalspåriga stjärnekerhjul till vagnar i nollan.
Kanske ska man be om lagerhållning av fler vanliga standarddelar, tex skruvkoppel, fjädrande buffertar och tryckluftsslangar? Nedan några förslag. Å andra sidan är det inga större problem att beställa direkt...
Det ser ut att vara samma buffertar som jag först såg hos 0-gauge Models och som sedan har "ärvts" mellan olika firmor. I så fall är de fjädrande men de överensstämmer inte med svenska buffertar. Om man inte väldigt gärna vill ha fjädrande buffertar så ingår det buffertar m/98 i VVA byggsatser.
Olof skrev: ↑tis 07 jul 2020, 21:54
Det ser ut att vara samma buffertar som jag först såg hos 0-gauge Models och som sedan har "ärvts" mellan olika firmor. I så fall är de fjädrande men de överensstämmer inte med svenska buffertar. Om man inte väldigt gärna vill ha fjädrande buffertar så ingår det buffertar m/98 i VVA byggsatser.
/Olof
Även kopplen ser ut att vara identiska med O-scale.
Bådadera fanns för några år sedan hos Addie Modell, men verkar ha försvunnit från deras hemsida.
Det ser ut att vara samma buffertar som jag först såg hos 0-gauge Models och som sedan har "ärvts" mellan olika firmor. I så fall är de fjädrande men de överensstämmer inte med svenska buffertar. Om man inte väldigt gärna vill ha fjädrande buffertar så ingår det buffertar m/98 i VVA byggsatser.
Kan vara så, även om jag inte tycker att de är helt lika. Buffertarna från Schnellenkamp och O-Scale Models alltså.
Vad är det som skiljer en m/98 mot den tyska varianten? Jag ser ingen större skillnad, möjligtvis att proportionerna på hylsan och själva fjäderpaketet avviker lite... men antagligen är jag förblindad av alla smalspårsår ; )
Vad är era erfarenheter, behövs fjädrande buffertar vid "normala" radier?
En kvalificerad gissning, mina kurvor har runt en meter radie. Med O-scales fjädrande koppel, som på tankvagnen, tror jag att kopplets fjädring räcker, om man inte skruvat åt det för hårt, med ett styvt koppel måste man välja mellan fjädrande buffertar och avstånd mellan buffertarna. Alla som kört Ho torde vara vana vid det, vare sig man använt TB- eller fabrikskoppel.
Tack för jämförelsen Tobias, jag får visst backa lite där. Jag trodde skillnaden var större mellan buffertarna.
Notera att 0-scale models (eller vems de nu är) buffertar har förstorade tallrikar för att buffertarna inte skall komma om-lott i kurvor.
Tobias Ljung skrev: ↑ons 08 jul 2020, 09:39
Vad är era erfarenheter, behövs fjädrande buffertar vid "normala" radier?
Angående fjädrande och icke-fjädrande så har jag inte haft några problem att blanda fjädrande och stumma buffertar. Då på minimiradie 1,5 meter med vissa växlar ner på 1,2 meter. Det är rätt mycket glapp i Göteborgskopplen (fast GMJS standard kräver nog fjädrande buffertar).
Glapp brukar det också vara i skruv-koppel. Det är pilligt nog att få på dem när de har full längd. De brukar därför vara utskruvade för att underlätta påläggning vid växling.
Med lång och sidobalkar på plats är det dags för buffertbalkarna. Det ger mig tillfälle att visa upp min nitapparat. Den är som synes inte så komplicerad. En bit ek, en stålspik och en hammare. Mer avancerad utrustning ger säkert bättre resultat men det här duger för mig.
Stålspiken har jag vässat lite med en fil så att det skall bli lättare att känna var hålen i plåten är. Innan jag vässade spiken blev det ett par extra nitar när jag satte spiken på fel ställe.
