På brevinkastfronten är det dåligt. Väntar dock med spänning på en etsplåt från England som på nytt skall sätta fart på mitt 1860-talsbyggintresse.
I väntan på nya paket har jag, efter en skuffelse med HSJ-vagnen som krävde ett dopp i thinnerburken, slutligen fått till vagnen. Eftersom jag fått ihop lite förbildsfoton och ritningar i samband med byggprojektet kanske det är läge för en artikel till ett kommande nummer av Smalspårigt.....?
Inte har det blivit så mycket byggt i sommar, men vänta bara.....
Det har varit en mager sommar men idag ramlade det in ett efterlängtat paket. Innehållet är ett beställningsjobb jag lyckade övertyga SV&LV att göra åt mig då jag tröttnat på att scratchbygga mina gamla vagnsbuffertar till mina gamla 1850/60-tals vagnar. Hittills har jag byggt upp dem med olika rör och resultatet har inte varit det bästa, inte många blev identiska.
Gamla buffertar är knappast det mest efterfrågade och att på traditionellt sätt tillverka två masters och skicka iväg till metallgjutning, och så sitta med 1000-tals buffertar till en hög kostnad, var inget alternativ. Det är här 3D kan fylla ett behov och då jag själv saknar ritkunskapen var det att köpa konstruktionsarbetet ett rimligt alternativ, dessutom är själva buffertens kompakta konstruktion ett tacksamt objekt för 3D-printning. Nu gäller det bara att testa buffertarna på en vagns oxså. Vad kostade det så? Jo, jag fick buffertar till en vagn för 10 kronor men så tillkommer givetvis konstruktions- och ritkostnaden, men vad den blev stannar givetvis mellan mig och konstruktören.
Inte via min ordinarie brevbärare utan av TNT levererades igår detta spännande och efterlängtade paket till min dörr;
Paketet, som kom från England, hade jag kunnat följa på Internet och var därför ingen överraskning men inte desstu mindre efterlängtat.
Innehållet....
var några provplåtar med gamla svenska godsvagnar och lite annat smått och gott så nu får övriga byggprojekt läggas åt sidan och det det får provbyggas för fullt inför Norra Sandbyträffen.
Och nä, det är inte en upprepning av G m/56 utan den modifierade G m/63 som bland annat återfinns på plåten.
Så gick det som det gick. Jag kunde inte hålla fingrarna borta från etsplåten utan gav ikväll mig i kast med Packvagnen m/58.
Nä, det är inte en Brittisk bromsvagn utan en vagn byggd av Lauenstein 1858 i först sex exemplar med "vikdörrar" och 1860 i fler exemplar men då med traditionella skjutdörrar för Statsjärnvägarna. Modellbilden ser kanske inte mycket ut för världen just nu men det skall bli spännade och se hur konstruktören lyckats, just nu ser det i mina ögon lovande ut.
Har egentligen inte tiden och saknar inspirationen, det handlar för närvarande om att prioritera rätt saker, men tog mig trots allt lite tid att löda på "packvagnen" i kväll. Avsikten var egentligen att se hur de 3D-printade buffertarna skull ta sig ut på vagnen och resultatatet blev över förväntan. Jag spar massor av tid i förhållandet till att scratchbygga varenda buffert (tack SV&LV!) på denna vagn och alla övriga gamla 1860-talsvagnar som skall byggas.
Beakta att vad ni ser är ett första bygge av "packvagnen" och jag testar mig just nu fram, slutresultatet ser ni förhoppningsvis i Norra Sandby.
Några minuter till övers och Packvagnen fick skjutdörrarna på plats. Härnäst skall nitbanden runt skjutdörren dit och sedan skall arbetet med vagnsunderedet ta fart.
Nästa vagn, efter denna, blir en G-vagn av modellåret 1863. Det blir en av de vagnar som Kockums levererade med Launsteins vagnar av modellåret 1856 som förebild men med högre korg. Det blir en tredje G-vagnsmodell med olik höjd; m/56, m/63 och så m/66 (och m/75).
Så en bild med F-vagnen (m/58 "Packvagnen") och G-vagn m/56
Snyggt Ola!
Har Du någon känsla för hur 3D utskrivna buffertarnas hållbarhet? Buffertar brukar få en del stryk och med TB-koppel så har de dessutom en funktion.
Olof skrev:
Har Du någon känsla för hur 3D utskrivna buffertarnas hållbarhet? Buffertar brukar få en del stryk och med TB-koppel så har de dessutom en funktion.
Första försöket och grundat på rent egositiska ekonomiska och praktiska skäl. Att scratchbygga alla (?) de buffertar jag behöver kändes som en rejäl uppförsbacke och att göra två masters och betälla i "Korea" mässingsbuffertar, och då "ett tusental", kändes inte ekonomsikt försvarbart. Att då, med tanke på buffertens kompakta utseende, och att modellerna inte skall fara runt i expressfart på banan, att välja 3D-plats var en kalkylerad risk. Tror nog att det skall fungera för min egna del och lugna körtempo, men det får framtiden visa.
Lite byggt har det i alla fall blivit;
Bland annat har nitförbandet runt skjutdörren kommit på plats liksom tak, delar av bromsutrustningen och fjäderpaket/lagerboxar.
