Smalspårsbanor i Norden

[Olsson]

Var inte järnvägsnätet 1000mm föresten? På kartan är det ritat med blått, vilket ju indikerar 891mm

[Hans Olov Frisk]

Känns som det beror på att det ligger utanför vad key:n till kartan är för dvs Sverige.

VH Frisken

[Tord Björk]

Jodå, det finns ju alltid undantag och Faxebanan är ett sådant. Det var den enda liknande banan koncessionerad för allmän trafik i Danmark. Därtill efter en tid med varierande intressanta trafiklösningar. När normalspåriga Östbanen anslöt vid Stubberup som om jag förstått saken rätt från början hette Faxe B, sedan Stubberup och sedan Faxe S och därefter Faxe Syd, så fick resenärerna byta tåg vid Stubberup för sista biten. Men sedan skaffade Faxebanen en normalspårig personvagn som man drog med smalspårsloket på den egna sträckan som byggts med treskensspår för godsvagnar när Östbanen anslöt. Men lätt att få information var det inte, det var holländska wikipedia som försåg mig med detaljerad information: http://nl.wikipedia.org/wiki/Faxe_Jernbane. Men hualigen vad lätt det blir fel. Skrev fel mått för normalspåret i Finland, glömde korrläsa! Intressant nog finns två olika spårvidder för normalspår på svenska upptäckte jag för övrigt, vårt rikssvenska 1435 mm och finlandssvenska 1524 mm.

Kategoriseringen kan som sagt diskuteras. Det som gjort mig intresserad är två saker. Det ena är intresse för att komma underfund med vad som var typiskt för smalspårsbanor i Norden. Vilken typ av trafik förekom, i vilka landskap banor fanns osv. Det andra anknytande är att britterna som har ett så brinnande intresse för smalspår har ofta en annan karaktär på sina banor än vi har. Deras banor är nästan enbart korta banor för mycket lokal trafik. Britterna sätter en hel del prägel på information om smalspår och bygger också fantastiska små modelljärnvägar med dessa små banor som förebild.

Men i Norden fanns hela nät, lite tunnsått i Finland i och för sig där bara Lovisa-Vesijärvi kan visa upp någon längre sträcka men på andra håll i Norden fanns annat än bara korta banor. Det är ju dessutom inte bara på öarna smalspår blev normalspår utan också i flera landskap. Norrköping och Örebro är stora städer och ändå fanns aldrig annat än smalspår däremellan, likaså med många städer i Västergötland. Läste den intressanta upplysningen på förträffliga historiskt.nu att Skövde kände sig utanför med sin stambana. Tillskyndare till ett smalspår till Skara hade som ett tungt argument att det gick bättre ekonomiskt för smalspårsstäderna än för Skövde som bara hade normalspår!

Drömmen om att knyta samman det två större smalspårsnäten i Västergötland och Västergötland fanns med diverse olika företag. De alltid expansiva Falkenberg Järnväg drömde om att bygga vidare från Tranemo till Jönköping och sedan vidare till Ödsmål. Den lilla snutten Skara Timmersdala tillkom i ett liknande överambitiöst projekt att söka bygga vidare till Askersund och sedan anknytning till östgötasmalspåret i Motala. Den berömda Västra Västergötlands modelljärnvägar har förstås alltså sina motsvarigheter nästan i verkligheten. Därutöver fanns förstås jränvägsfärjeprojektet Hjo-Hästholmen.

Dessa smalspårsnät är alltså något särpräglat för Sverige med små tåg på längs sträckor till fler städer än normalspåret i dessa landskap med många sjöar. Och mitt i allt detta ligger Vadstena. Inte undra på att en britt satsar över hundratusen för att försöka rädda smalpåret och undrar vad kommunen tänker på. Långsiktigt bör smalspår vara mycket lönsam turistindustri, inte minst här i hjärtat av Smalspårssverige.

Men det fanns väl en del motsvarande landskapsnät i övriga Europa även utanför Schweiz. Belgien lär ha haft ett nästintill landstäckande smalspårsnät.

Det jag undrar över är hur vanligt det var med sjöledsbanor i övriga världen. Det framstår som mycket vanligt i Finland, Norge och Sverige. Det kan vara en särprägel att ta fasta på mer kanske. Överallt har vi sjöar och ser man i Järnvägsdata har det funnits sjöspår nästan överallt, och ibland små pråmar där man drog järnvägsvagnarna på.

Nog om detta, här lite mer kartor över olika typer av banor. Banorna är för övrigt genomgående ordnade i tidsföljd efter när banorna byggdes.





Vad jag kallar interregionala banor i brist på bättre ord är smalspårsbanor som gick längre sträckor mellan olika län. Det brukar ligga utanför vad som man tänker på som smalspårsjärnväg men var i Norge och Sverige vanligt. Ombyggnad till normalspår skedde här ibland tidigt. Men inte alltid och ibland sent som för både Vestfoldbanen och Blekingbanan. Intressant nog för vissa aldrig som den ståtliga Halmstad-Karlshamn och Växjö-Ronneby eller för den delen Gurklisten som den kallades pga av sin form mellan Örebro och Norrköping.

Smalspårsbanan Växjö-Västervik är upptagen sist då jag inte känner till om det funnits någon genomgående trafik längs denna bana innan den togs upp under 1980.talet. I övrigt var det väl inte heller alltid genomgående tåg, Halmstad-Karlshamn hade dock genomgående personvagnar vilket tycker jag duger för att kallas interregional bana. Hur det var mellan Gårdsjö och Göteborg vet jag inte. Norrköping-Västervik likaså, men Norsholm-Västervk duger också som interregional karaktär. Sträckan vidare från Västervik mot Hultsfred är mest med för att hela bolagets sträcka skulle komma med men egentligen bör den tas bort. Växjö-Ronneby kan man fråga sig om det gick genomgående tåg eller vagnar, det tycks som gjort för det men man ska inte ta något för givet. Örebro-Norrköping åkte jag som liten grabb med rälsbuss från Örebro Södra så där fanns direkttåg.



Industribygdsbanor kallar jag järnvägar som haft persontrafik och varit transportled i en bygd med en eller flera industrier. Det kan vara glasbruk som i Glava och Kosta, Textil- och träindustri av många olika slag fanns kring Falkensbergs järnväg upp till Limmared. För Rihimäkis spårväg anges enbart "industry" förutom passageratrafiken som denna bana var till för. Över hundratalet godsvagnar och fem personvagnar krävdes i alla fall.

Nog för idag.

[Tord Björk]

Var inte järnvägsnätet 1000mm föresten? På kartan är det ritat med blått, vilket ju indikerar 891mm

Det är lite dumt det där med färgen för 891 mm och 1000 mm. Det började med att jag gjorde karta för Sverige och satte färgerna efter det i fallande nyanser från gult över grönt till blått och rött. Illblåttt blev det för 891 mm som var så vanligt i Sverige. Starkt lila för den likaså vanliga 1067 mm. Sedan dök då 1000 mm upp i Danmark och Norge mellan lila och illblått. Jag försökte hitta en mer dämpad blå men det blev inte så lyckat.

Som också påpekats finns olika teckenförklaring till spårviddsfärgerna för respektive lands karta, med bara detta lands färger (trots att Bornholm 1000 mm är med på Sverigekartan vilket gör den blåa färgen här extra förvirrande.) Den översta Nordenkartan har alla spårvidderna och färgerna.

[Olof]

Tack Tord. Det här blir bara bättre och bättre!

Det jag undrar över är hur vanligt det var med sjöledsbanor i övriga världen. Det framstår som mycket vanligt i Finland, Norge och Sverige. Det kan vara en särprägel att ta fasta på mer kanske. Överallt har vi sjöar och ser man i Järnvägsdata har det funnits sjöspår nästan överallt, och ibland små pråmar där man drog järnvägsvagnarna på.

Som svar på din fråga skulle jag vilja säga att det var oerhört vanligt. Åtminstone om man går till 1700-talet och den första halvan av 1800-talet. Sjötransporter var billigare och enklare. Mängder av tidiga järnvägsprojekt i England går ut på att bygga järnväg där topografin gör det för dyrt att bygga en kanal.

/Olof

[Tord Björk]

Kanaler och floder ja men sjöar var väl inte så vanligt, de finns ju knappast. Och sedan den andra faktorn, rätt snabbt så blev järnvägsnäten rätt omfattande i England, Tyskland och andra länder så sjöledsbanorna blev inte så vanliga efter ett tag antar jag medan i Norden så höll det i sig länge, åtminstone i Norge var det dominerande in på 1900-talet.