Re: Smalspårigt - En liten smula kritik, hoppas det inte är
Postat: tis 09 jun 2015, 21:34
Först vill jag säga att jag är imponerad av Anders produktion, totalt 396 sidor Smalspårigt. Inte illa för att vara en ideell medlemstidning. Det senaste numret är föreningens mest omfångsrika tidning med sina 40 sidor.
Det finns ett talesätt, speciellt när det gäller trycksaker: ”Skönheten ligger i betraktarens ögon” vilket innebär att det är vi läsare som avgör vad som är bra eller inte. Av debatten ovan syns det att de som yttrat sig har litet olika syn på tidningen. Innehållet lämnar jag därhän eftersom det trots allt är en medlemstidning som är beroende av vad vi medlemmar bidrar med.
Däremot anser jag att det grafiska utseendet kan förbättras, speciellt när det gäller tydlighet och läsbarhet. Tänk på, och nu generaliserar jag, att vi är en åldrande skara som med åren får allt sämre syn. På den tiden jag skrev mina artiklar om Ruda-Älghults järnväg fanns det en layoutstandard, t ex två spalter på en A5-sida, det var enbart ingressen som gick över hela sidan. Erfarenheten är nämligen att en rad med mer än ca 60-70 tecken börjar bli svårläst, i senaste numret har Ordförandens spalt drygt 80 tecken vilket alltså är i mesta laget för att det ska vara en god läsbarhet. Ett ytterligare exempel på långa rader är textrutan på sid 29 i nr 128 som går över hela sidan och dessutom är kursiverad. Den texten har jag fortfarande inte läst.
Ytterligare en sak som försämrar läsbarheten är de hoppande marginalerna, som redan kommenterats i ett annat inlägg ovan, inte gör läsandet till ett nöje. En sista kommentar på läsbarheten är att text i bilder inte är speciellt lätt att läsa.
Mycket av bildmaterialet skulle vinna på att dras upp i storlek, t ex vagnsritningarna på sid 11-12 eller förebilds- och modellbilder. Finns det mycket material till ett nummer kanske det är bättre att dela artiklar eller låta materialet stå över till nästa nummer. (Det måste vara ett angenämt bekymmer för en redaktör). När jag skrev artiklarna om RÄJ fick jag (eller förhandlade fram) ett utrymme i tidningen som jag skulle hålla mig till, dels för att redaktören skulle kunna planera, dels för att jag själv skulle kunna utforma min text så att den fick plats på det givna utrymmet. Att skriva en artikel utan begränsningar är inte svårt, det svåra ligger i att kunna få fram budskapet på ett begränsat utrymme.
Det finns böcker om typografi och grafisk utformning om man vill ha inspiration eller har kört fast i någon detalj. Jämför med någon annan tidskrift, inspireras av det som är bra och undvik att göra om andras misstag. Eller att som du gjort Anders, bolla med någon.
Jag har ett förslag/önskemål inför framtiden, nämligen att utnyttja de fantastiska inlägg som görs på vårt forum. Med litet redigering skulle en del byggtrådar och annat kunna bli fina artiklar. För min del är nätet mer förgängligt än en tidskrift. Bara för att det varit publicerat på nätet får inte hindra att det kan publiceras i ytterligare ett medie.
Tillsammans kan vi göra Smalspårigt till en väldigt fin modelljärnvägstidning. Anders har bara påbörjat arbetet som bl a gett fler medlemmar till föreningen. En gång i tiden fanns det en paroll som jag saknar: ”Smalspårsfrämjandet – föreningen som värnar om minoriteter”.
Det finns ett talesätt, speciellt när det gäller trycksaker: ”Skönheten ligger i betraktarens ögon” vilket innebär att det är vi läsare som avgör vad som är bra eller inte. Av debatten ovan syns det att de som yttrat sig har litet olika syn på tidningen. Innehållet lämnar jag därhän eftersom det trots allt är en medlemstidning som är beroende av vad vi medlemmar bidrar med.
Däremot anser jag att det grafiska utseendet kan förbättras, speciellt när det gäller tydlighet och läsbarhet. Tänk på, och nu generaliserar jag, att vi är en åldrande skara som med åren får allt sämre syn. På den tiden jag skrev mina artiklar om Ruda-Älghults järnväg fanns det en layoutstandard, t ex två spalter på en A5-sida, det var enbart ingressen som gick över hela sidan. Erfarenheten är nämligen att en rad med mer än ca 60-70 tecken börjar bli svårläst, i senaste numret har Ordförandens spalt drygt 80 tecken vilket alltså är i mesta laget för att det ska vara en god läsbarhet. Ett ytterligare exempel på långa rader är textrutan på sid 29 i nr 128 som går över hela sidan och dessutom är kursiverad. Den texten har jag fortfarande inte läst.
Ytterligare en sak som försämrar läsbarheten är de hoppande marginalerna, som redan kommenterats i ett annat inlägg ovan, inte gör läsandet till ett nöje. En sista kommentar på läsbarheten är att text i bilder inte är speciellt lätt att läsa.
Mycket av bildmaterialet skulle vinna på att dras upp i storlek, t ex vagnsritningarna på sid 11-12 eller förebilds- och modellbilder. Finns det mycket material till ett nummer kanske det är bättre att dela artiklar eller låta materialet stå över till nästa nummer. (Det måste vara ett angenämt bekymmer för en redaktör). När jag skrev artiklarna om RÄJ fick jag (eller förhandlade fram) ett utrymme i tidningen som jag skulle hålla mig till, dels för att redaktören skulle kunna planera, dels för att jag själv skulle kunna utforma min text så att den fick plats på det givna utrymmet. Att skriva en artikel utan begränsningar är inte svårt, det svåra ligger i att kunna få fram budskapet på ett begränsat utrymme.
Det finns böcker om typografi och grafisk utformning om man vill ha inspiration eller har kört fast i någon detalj. Jämför med någon annan tidskrift, inspireras av det som är bra och undvik att göra om andras misstag. Eller att som du gjort Anders, bolla med någon.
Jag har ett förslag/önskemål inför framtiden, nämligen att utnyttja de fantastiska inlägg som görs på vårt forum. Med litet redigering skulle en del byggtrådar och annat kunna bli fina artiklar. För min del är nätet mer förgängligt än en tidskrift. Bara för att det varit publicerat på nätet får inte hindra att det kan publiceras i ytterligare ett medie.
Tillsammans kan vi göra Smalspårigt till en väldigt fin modelljärnvägstidning. Anders har bara påbörjat arbetet som bl a gett fler medlemmar till föreningen. En gång i tiden fanns det en paroll som jag saknar: ”Smalspårsfrämjandet – föreningen som värnar om minoriteter”.